För några månader sedan var jag på en pressvisning där LG visade upp sina nya 3D-tv-apparater. Det jag gillade mest med dem är att de har passiva glasögon som är skitbilliga. Men behöver alltså inte punga ut en förmögenhet för att köpa en uppsättning till både mig, ungarna och Malin.
Skulle jag köpa en 42-tummare idag skulle de nog vara LG 42LW550W.
Däremot kommer jag inte lägga nån videolänk till deras urusla videoklipp, utan jag lägger istället en länk till denna:
Det är ju sjukt mycket festligare med två indier som sitter och rullar tunga… HAHAHA!
Det jag gillade mest när jag kollade på testapparaten var att den feberkänsla jag upplever med aktiva glasögon inte alls uppstår med LG:s lösning. Enda nersidan är en något lägre upplösning på höjden, men det känns som ett litet avbräck i sammanhanget då passig teknik är mindre jobbigt för ögonen.
Sen vill jag spela Gran Turismo i 3D och låta ungarna kolla på den 3D-film jag fick i min goodiebox av LG.
Vill Smartson sen ha en riktigt proffsig recension bör de låta mig testa den.
Är du småbarnsförälder? Upplever du att kärlekslivet inte längre är vad det en gång var? Känns det som att du ständigt har en unge fastklistrad på armen och en annan hängande runt benet? Finns inte tiden riktigt till för romantik och sex?
Du är inte ensam. Bristen på rajtantajtan är ett problem bland folk i min ålder. Det pratas mycket om det på ett forum på internet som heter ”Familjeliv”. Där kan man lära sig allt om hur man kan lura till sig en vuxenstund. En av de mest kreativa metoderna jag läst om var tipset från en slagkraftig tvåbarnsmamma som ofta anordnar spontana ”godisregn” för barnen. Metodiken är enkel. Hon och hennes man slänger glatt upp en eller flera nävar godis i luften så att snasket dansande landar på hela vardagsrumsgolvet. När barnen plockar upp godis med sina trinda små fingrar så har föräldrarna sin egen gottestund i sovrummet. ”Godis mitt i veckan? Jajamensan!” var den glada titeln på inlägget.
En kompis till mig har plötsligt blivit Sveriges största miljövän. Hela familjen samlar tomburkar nästintill maniskt. Varför? Jo, pga. den halvtimme som skänks när barnen går till närbutiken, pantar burkarna och köper sitt lördagsgodis. Min vän har sannolikt gjort mer för miljön än hela den globala miljörörelsen.
Ett annan helig stund är det radhusromantiska Bolibompasexet som tar plats på söndagsmorgnar. Då stjäl slitna småbarnsföräldrar sig en snabbis när barnen sitter bänkade framför Dinosaurietåget eller Hotell Kantarell.
Jag nämnde detta på twitter, där min gamla arbetskollega, och tillika Bolibompa-programledaren Markus Granseth följer mig. Jag meddelade att jag – i egenskap av varannan-vecka-pappa – har barnen i veckan och att jag och min sambo verkligen ser fram emot vår ”Bolibompastund” i helgen. Markus lät då snabbt meddela att han fortsättningsvis kommer uppmana alla Sveriges barn att ”hämta mamma och pappa nu med en gång”. Varenda söndag. Inom all överskådlig framtid. Så skippa Bolibompastunden på söndagar om du inte vill traumatisera ditt barn. Fokusera istället på godisregn eller burksamlande. Två metoder som barnprogramledarnas svar på Darth Vader fortfarande inte rår över. Ta denna krönika som en ursäkt från mig för att jag sabbat söndagens höjdpunkt. Men se de två ljusen i mörkret. Tandvården är gratis tills barnen fyller arton år. Och du blir en miljöhjälte.
Det är otroligt viktigt att göra ekonomiskt hållbara marknads- och kommunikationssatsningar i sociala medier.
Undertecknad blir intervjuad i ”internetworld” och mellan flosklerna lyckas jag nog pricka rätt åtminstone en eller (kanske) två gånger.
Läs artikeln här!
I helgen har jag varit i London. En underbar resa med en underbar flickvän. Mer om det sen.
Som en del av er säkert noterat så försvann Tyskungen i ett par dagar under förra veckan. Man kan säga att mitt Internetz och min domän pajade. Mest berodde det på idioterna på Surftown. Efter ett fyradagarsförsök att flytta mina fem domännamn så visade det sig att de var helt oförmögna att klara av att skicka ut EPP-koder till mig för att kunna genomföra flytten till Binero.
Anledningen till att jag beslutade mig för att flytta var att det visade sig att de inte backar upp NÅGRA mail och jag plötsligt stod med 4500 raderade mail på ett av mina domän, samt att alla mina släktingars mail också var borta.
När jag försökte flytta mina domän visade det sig att tre av domänen var registrerade på min exfru. I hennes flicknamn.
Medan allt detta uppdagades för mig så var jag helt utan mail, hemsida, ftp. Man kan säga att jag var helt utan internetz alltså.
Jag har nog lagt totalt tio timmar på denna domänflytt under förra veckan. Det hela slutade med att jag fortfarande ligger kvar hos Surftown.
Inte för att de är bra.
Inte för att de är trevliga.
Inte för att de är tekniskt kompetenta.
Inte för att de har speciellt bra priser.
Nä, enda anledningen till att jag ligger kvar är för att det verkar vara helt omöjligt för mig att flytta mina domännamn.
Som kompensation för allt detta strul fick jag 700 kronors rabatt!
För några månader sedan testade jag en Opel Astra via Smartson. Det var en OK bil, men inget som jag skulle köpa själv. Medelbetyget för den blev också mediokert från de andra testpiloterna. Att bilden dessutom blev skadad efter cirka 12 timmar förtog ju lite av glädjen också. Men det var kul att bli utvald av Smartson.
Mina betyg låg väl genomgående på fyror.
Nu såg jag att de söker en ny testare av LG:s nya mobiltelefon Optimus 2X. I egenskap av tekniknerd – som blir tillfrågan minst tio gånger i veckan om vilken mobil mina efterblivna vänner borde satsa på – så borde de fan välja mig som testare. Om de dessutom lyckas övertala mig som fanatisk Iphonekramare så vore det ju en ordentlig fjäder i hatten. Jag har testat det mesta i mobilväg de senaste halvåret och jag har varit måttligt impad av deras lågprismodeller med såväl Android som deras egenutvecklade system S-class.
Nu har dom chansen att hänföra mig.
Hoppas dom tar den!
PS. Detta inlägg är ett obetalt reklaminlägg och endast skrivet för att öka mina chanser att få recensera telefonen.
DS.
I min generation har det varit omåttligt populärt att tatuera sig. Jag har själv en liten pyttetatuering, en Applelogotyp på armen. Mitt motiv var kanske inte så genomtänkt. Men tatueringen är i alla fall liten och den syns knappt. Många av mina vänner har dock valt sina tatueringar på samma sätt som man brukar välja från en snabbmatsmeny. Vi talar om klättrande tigrar och pantrar, japanska karpfiskar och taggiga tribalmönster. Många av dem påminner om de teckningar min dotter massproducerar på dagis. Men det positiva med motiv och mönster är att det ju faktiskt inte betyder någonting. Bokstavligt alltså. Värre är det när man skriver namn på flickvännen med risk för att förhållandet tar slut, eller text på något annat språk som t.ex. kinesiska. Kinesiska tecken har ju varit kolossalt populärt att pryda sin kropp med.
Fotbollsspelaren Henke Larsson har t.ex. tatuerat in ”Mi Yin Liu” på bålen, vilket kanske skulle kunna läsas ut som ”Magdalena”, dvs. namnet på hans fru. Men det är ju det som är lite lurigt med kinesiska. Man behärskar inte språket. Jag fick det ultimata beviset för att detta stämmer för ett tag sedan när jag och en god vän var och åt på en kinesisk restaurang. Vännen skryter ofta över sin kroppskonst, och förutom den obligatoriska karpfisken har han även tatuerat in de kinesiska tecknen för ”Mod” och ”Lycka” tillsammans med sin dotters namn nära hjärtat. Trodde han i alla fall, för när vi beställde in menyn på denna genuina kinarestaurang fick min vän något vilt i blicken. I panik kallade han till sig kyparen och pekade djupt ner i menyn och frågade skräckslaget ”vad betyder det här?”. ”Sichuangurkor” svarade kyparen och frågade om min vän önskade beställa denna rätt. Nä, blev svaret, och min väns tomma blick avslöjade att hans hjärna processade informationen. Efter någon minut av tystnad tog min vän menyn i handen och beordrade mig att följa med honom på toaletten. Väl där han tog av sig tröjan och gemensamt konstaterade vi att han istället för att uttrycka sitt ”Mod” och ”Lycka” gjorde reklam för just dessa ”Sichuangurkor”. Jag påpekade att det säkert rörde sig om ett stavfel i menyn, men min vän satte sig på toalettstolen och stirrade, sen började han asgarva, och mellan skratten lyckades han få ur sig varför. För det kunde ju varit värre menade han. Det kunde ju stått ”Fyla små lättel” och vem fasiken vill göra reklam för fyra små lättöl på bröstet?
