Jag läste nyss SKOP:s junirapport. I den redovisas det att Sverigedemokraterna är Sveriges fjärde största parti med 7 procents väljarstöd. Trots det vet vi väldigt lite om SD. Därför tycker jag att de borde få mer utrymme i media. Jag tror nämligen att SD:s framgångar uteslutande bygger på att de idag inte får utrymme att vädra sina skeva värderingar. De har istället fasats in i vad man brukar kalla för ”tystnadsspiralen”.
Begreppet lanserades av den tyska sociologen Elisabeth Noelle-Neumann. I korthet går det ut på att få människor att tro att deras uppfattning är i minoritet och på så sätt tysta dem. Ju mer avvikande du själv uppfattar att din åsikt är, desto svårare har du för att framföra den. Man håller helt enkelt käften om vissa saker som man själv tror är obekväma åsikter. Ingen vill framstå som underlig och i konflikt med sin omgivning.
Detta spelar i dagsläget SD rakt i händerna. Idag är det i stort sett bara Jimmie Åkesson som tillrättalagt får uttala sig i media. Iklädd slips och kostym. Partiledaren Åkesson är en skicklig retoriker, men de lokala företrädarna är inte riktigt lika slipade. Tidigare har SD:s anhängare framfört åsikter som gått helt stick i stäv med vad majoriteten i samhället tycker, med enda syfte att provocera. Extremt korthåriga, arga unga herrar med bombarjacka och stålhätteförsedda läderkängor har marscherat omkring i led och skrikit om att de vill elda masugnar med invandrarbarn. Sådana dårar är lätta att avfärda för de flesta.
Men när de plötsligt börjar tala om arbetslöshet, eurovalutakrisen, den svenska skolans förfall, de framtida problemen inom äldrevården så nickar de flesta igenkännande. Detta är verkliga sanningar, även om de kanske är obekväma. Och då är det lätt att – i en bisats – peta in ”det är invandrarnas fel” och göra även det till en sanning. Problemet uppstår alltså när de åsikter som pressats in i tystnadsspiralen visar sig vara den allmänna opinionens verkliga åsikt. Och när de mixas med invandrarfientlighet och hat.
Det är därför ”sanningssägarna” i Sverigedemokraterna är så oerhört farliga. Plötsligt anses de vara de som säger hur det egentligen förhåller sig. Jag är livrädd för att frasen ”Jag är ju inte rasist men…” kommer börja användas oftare runt fikabord och kaffemaskiner. Därför tror jag att det viktigaste vi kan göra är att helt osentimentalt börja tala om de problem och utmaningar som vi står inför, alldeles oavsett om vi heter Muhammed, Måns, Aadila eller Anna. Varför inte börja idag? Det är faktiskt inte en dag för tidigt utan snarare 7 procent för sent.
Året var 1989 och i min julklappshög låg en Commodore 64. För mig öppnades en helt ny värld. Jag lärde mig programmera. Jag skapade bilder och musik. Fast mest spelade jag datorspel. Idag är jag 36 år gammal och jag spelar fortfarande.
I veckan läste jag ytterligare en larmrapport om att datorspel gör oss våldsamma. Avsändaren? Karolinska institutet. Datorspel utpekas ofta som Svarte Petter i alla möjliga sammanhang. ”Vi hittade en kopia av krigsspelet Call of Duty i Breiviks bokhylla” används som någon form av orsakssamband till att den galne norrmannen odlade en sjuk idé som mynnade ut i att han mejade ner 70 ungdomar. ”Han använde spelet för att träna på att döda”, ropar datorspelsmotståndarna. ”Han spelade 7 timmar om dagen” skrek DN-rubrikerna lika högljutt.
Problemet är att man skjuter lite över mål. För när man tittar noggrannare på Breiviks spelande så visar det sig att han ägnat merparten av tiden på att spela World of Warcraft och inte Call of Duty. WoW är ett nördigt fantasyspel med 83 miljoner spelare. I WoW hade Breivik antagit skepnaden av en magiker.
Kopplingen till datorspel är lika klockren som att man skulle skylla på att Breivik någon gång i livet kommit i kontakt med Tolkiens ”Sagan om ringen”. ”Massmordet var sagans fel. Breivik fick inspirationen av seriemördaren Gandalf” känns som en rimlig rubriksättning. Det är nästan som att man lägger större vikt vid Breiviks dataspelande än att resten av bokhyllan var fullsmockad av nazistisk litteratur och bombrecept. Eller att han ägde tre pistoler och övningssköt med dessa flera gånger i månaden.
Frågan är hur han omsatte sin praktiska vapenkunskap i förhållande till hans djupgående kunskaper om hur man skjuter eldklot eller fryser fiender genom magi? Reaktionen? I Norge slutade de sälja WOW i alla COOP-butiker. Men i vapenbutiken runt hörnet var det inga problem att införskaffa en pistol eller ett gevär.
Man pekar alltså ut två spel som tillsammans sålts i hundramiljonersupplagor som direkt avgörande för en sinnessjuk mans vansinnesdåd. Forskarna på Karolinska menar på allvar att spelande gör folk aggressiva. Dom har skrivit en doktorsavhandling i ämnet.
Vad som gör mig aggressiv är istället folk som klär ut sig till orcher, alver och trollkarlar och lajvar i skogen. Och det ironiska är att de som leker sagovärld i skogen på helgerna ofta är precis samma personer som skriver doktorsavhandlingar på Karolinska institutet i veckorna. Betyder det att de kommer mörda någon med ett tvåhandssvärd av skumgummi? Jag tror faktiskt inte det.
För några månader sedan var jag på en pressvisning där LG visade upp sina nya 3D-tv-apparater. Det jag gillade mest med dem är att de har passiva glasögon som är skitbilliga. Men behöver alltså inte punga ut en förmögenhet för att köpa en uppsättning till både mig, ungarna och Malin.
Skulle jag köpa en 42-tummare idag skulle de nog vara LG 42LW550W.
Däremot kommer jag inte lägga nån videolänk till deras urusla videoklipp, utan jag lägger istället en länk till denna:
Det är ju sjukt mycket festligare med två indier som sitter och rullar tunga… HAHAHA!
Det jag gillade mest när jag kollade på testapparaten var att den feberkänsla jag upplever med aktiva glasögon inte alls uppstår med LG:s lösning. Enda nersidan är en något lägre upplösning på höjden, men det känns som ett litet avbräck i sammanhanget då passig teknik är mindre jobbigt för ögonen.
Sen vill jag spela Gran Turismo i 3D och låta ungarna kolla på den 3D-film jag fick i min goodiebox av LG.
Vill Smartson sen ha en riktigt proffsig recension bör de låta mig testa den.
Är du småbarnsförälder? Upplever du att kärlekslivet inte längre är vad det en gång var? Känns det som att du ständigt har en unge fastklistrad på armen och en annan hängande runt benet? Finns inte tiden riktigt till för romantik och sex?
Du är inte ensam. Bristen på rajtantajtan är ett problem bland folk i min ålder. Det pratas mycket om det på ett forum på internet som heter ”Familjeliv”. Där kan man lära sig allt om hur man kan lura till sig en vuxenstund. En av de mest kreativa metoderna jag läst om var tipset från en slagkraftig tvåbarnsmamma som ofta anordnar spontana ”godisregn” för barnen. Metodiken är enkel. Hon och hennes man slänger glatt upp en eller flera nävar godis i luften så att snasket dansande landar på hela vardagsrumsgolvet. När barnen plockar upp godis med sina trinda små fingrar så har föräldrarna sin egen gottestund i sovrummet. ”Godis mitt i veckan? Jajamensan!” var den glada titeln på inlägget.
En kompis till mig har plötsligt blivit Sveriges största miljövän. Hela familjen samlar tomburkar nästintill maniskt. Varför? Jo, pga. den halvtimme som skänks när barnen går till närbutiken, pantar burkarna och köper sitt lördagsgodis. Min vän har sannolikt gjort mer för miljön än hela den globala miljörörelsen.
Ett annan helig stund är det radhusromantiska Bolibompasexet som tar plats på söndagsmorgnar. Då stjäl slitna småbarnsföräldrar sig en snabbis när barnen sitter bänkade framför Dinosaurietåget eller Hotell Kantarell.
Jag nämnde detta på twitter, där min gamla arbetskollega, och tillika Bolibompa-programledaren Markus Granseth följer mig. Jag meddelade att jag – i egenskap av varannan-vecka-pappa – har barnen i veckan och att jag och min sambo verkligen ser fram emot vår ”Bolibompastund” i helgen. Markus lät då snabbt meddela att han fortsättningsvis kommer uppmana alla Sveriges barn att ”hämta mamma och pappa nu med en gång”. Varenda söndag. Inom all överskådlig framtid. Så skippa Bolibompastunden på söndagar om du inte vill traumatisera ditt barn. Fokusera istället på godisregn eller burksamlande. Två metoder som barnprogramledarnas svar på Darth Vader fortfarande inte rår över. Ta denna krönika som en ursäkt från mig för att jag sabbat söndagens höjdpunkt. Men se de två ljusen i mörkret. Tandvården är gratis tills barnen fyller arton år. Och du blir en miljöhjälte.
Det är otroligt viktigt att göra ekonomiskt hållbara marknads- och kommunikationssatsningar i sociala medier.
Undertecknad blir intervjuad i ”internetworld” och mellan flosklerna lyckas jag nog pricka rätt åtminstone en eller (kanske) två gånger.
Läs artikeln här!
I helgen har jag varit i London. En underbar resa med en underbar flickvän. Mer om det sen.
Som en del av er säkert noterat så försvann Tyskungen i ett par dagar under förra veckan. Man kan säga att mitt Internetz och min domän pajade. Mest berodde det på idioterna på Surftown. Efter ett fyradagarsförsök att flytta mina fem domännamn så visade det sig att de var helt oförmögna att klara av att skicka ut EPP-koder till mig för att kunna genomföra flytten till Binero.
Anledningen till att jag beslutade mig för att flytta var att det visade sig att de inte backar upp NÅGRA mail och jag plötsligt stod med 4500 raderade mail på ett av mina domän, samt att alla mina släktingars mail också var borta.
När jag försökte flytta mina domän visade det sig att tre av domänen var registrerade på min exfru. I hennes flicknamn.
Medan allt detta uppdagades för mig så var jag helt utan mail, hemsida, ftp. Man kan säga att jag var helt utan internetz alltså.
Jag har nog lagt totalt tio timmar på denna domänflytt under förra veckan. Det hela slutade med att jag fortfarande ligger kvar hos Surftown.
Inte för att de är bra.
Inte för att de är trevliga.
Inte för att de är tekniskt kompetenta.
Inte för att de har speciellt bra priser.
Nä, enda anledningen till att jag ligger kvar är för att det verkar vara helt omöjligt för mig att flytta mina domännamn.
Som kompensation för allt detta strul fick jag 700 kronors rabatt!
För några månader sedan testade jag en Opel Astra via Smartson. Det var en OK bil, men inget som jag skulle köpa själv. Medelbetyget för den blev också mediokert från de andra testpiloterna. Att bilden dessutom blev skadad efter cirka 12 timmar förtog ju lite av glädjen också. Men det var kul att bli utvald av Smartson.
Mina betyg låg väl genomgående på fyror.
Nu såg jag att de söker en ny testare av LG:s nya mobiltelefon Optimus 2X. I egenskap av tekniknerd – som blir tillfrågan minst tio gånger i veckan om vilken mobil mina efterblivna vänner borde satsa på – så borde de fan välja mig som testare. Om de dessutom lyckas övertala mig som fanatisk Iphonekramare så vore det ju en ordentlig fjäder i hatten. Jag har testat det mesta i mobilväg de senaste halvåret och jag har varit måttligt impad av deras lågprismodeller med såväl Android som deras egenutvecklade system S-class.
Nu har dom chansen att hänföra mig.
Hoppas dom tar den!
PS. Detta inlägg är ett obetalt reklaminlägg och endast skrivet för att öka mina chanser att få recensera telefonen.
DS.
