Tyskungen

© Sommarknän by Stella

Ray Ban Gayfahrers!

Mr. Magoo-style.

Idag införskaffades nya solglasögon till barnen.

Mest pga av att Stella sprutade med en flaska parfym rakt i sitt eget öga. Det blev så klart gråt och skrik. Och ett väldigt, väldigt rött öga.

Jag vabbade idag, men i eftermiddags visade Stella inga som helst sjukdomstecken.

Så vi åkte och köpte lite sköna kläder (blir väl en dagens outfit av detta imorgon) samt en Google-pool.

När jag bad Stella posera lite för mig med sina nya solglasögon blev hon lite förvirrad. Det är alltså inte några grymma gängtecken hon gör utan de gamla vanliga. Hang loose (shaka sign) och det satanistiska djävulstecknet (sign of the horns)!

Allt är naturligtvis helt i sin ordning. Haschrökande och satanistiska djävulsorgier.

Inga konstigheter. Inga konstigheter alls.

Igår hade Stella vernissage. Jag gillade speciellt att hon hade klätt upp sig för tillfället. Vad gäller den artistiska förmågan så finns det däremot mycket övrigt att önska. ”Kaninen” hon ritat liknade faktiskt mest en hund, och ibland glömmer hon helt bort att rita vissa kroppsdelar. Med resultatet att de ”varelser” hon ritar mest ser helt groteska och stympade ut. Nä asså, det här var ingen vidare kulturell upplevelse.

Sen åkte vi tunnelbana. Min son är som synes väldigt modemedveten. Notera ”Hello Kitty”-väskan och solglajjerna. Ray ban ska det vara, nåt annat duger inte. Ibland tror jag att han är bög, som han spökar ut sig.

Sen visade han rätta takterna! Detta är pappas kille! Mark of the devil. The number of the beast! Hårdrockshälsning! Hell yeah!

Jag hittade denna på min frus sida av sängen idag när jag bäddade.

Den låg inknölad under hennes sida av madrassen.

Jag förstår inte varför hon skäms och har varit tvungen att gömma den.

Det var inte en dag för tidigt att hon skaffat sig en utmananade hobby.

Det hela känns mycket bra.

Världens finaste…

Inga konstigheter…

Inga konstigheter alls…

Jag gillar skärgården.

Vi ska nog skaffa oss en liten stuga här ute.

Så får det bli.

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera här på bloggen, men jag har så infernaliskt mycket att göra med nystartad firma och allt. Det är knappt så jag hinner träffa min familj heller. Men när det händer så blir det som vanligt dråpligt.

Jag: Är glassen god Stella?
Stella: Ja, jätte- jätte- jättegod!
Jag: Oj, ser du att det står något där på pinnen.
Stella: Ja. Det står ”Stellas glass” på den.
Jag: Det står inte ”TofuLine” då?
Stella: Näääää…. STELLAS GLASS!
Jag: Jaså minsann. Det var inte illa! Men hur visste de i butiken vilken glass du skulle ta?
Stella: (tystnad)
Jag: Alltså Stella, hur visste de att de skulle skriva DITT namn på just DEN glassen? *pekar på glasspinnen*
Stella: Det var enkelt pappa.
Jag: Jaså, varför då?
Stella: Jo det var enkelt pappa. För alla glassar är mina!

Det är ju klart att det är så. Att alla glassar i världen är Stellas. Att jag inte fattade det med en gång. Åter igen är jag krossad av en treårings logik.

Pucko mig liksom!

Geten på bilden är en pojkget, det är alltså inte geten på bilden som skrivit brevet.

Stella: Pappa, ska den här geten ha en bebis?
Jag: Ja du, Stella, det verkar så. Hur visste du det?
Stella: Den har så stor mage.
Stella: Pappa, jag vill inte ha någon mer bebis hemma.
Jag: Nähä. Men vi ska inte ha någon mer bebis.
Stella: Jo!
Jag: Nej. Det kan jag faktiskt garantera dig att vi inte ska ha.
Stella: Jo. Du hittar ju på ju.
Jag: Nej. Vi ska inte ha någon bebis.
Stella: Men du har ju en bebis i din mage.
Jag: Ehhh…
Stella: Det MÅSTE du ha. Din mage är ju JÄTTESTOR.

Den enda trösten är att jag hörde samma dialog utspela sig hemma några timmar senare.

Men Rebecka tog det nog lite hårdare än vad jag gjorde.

Den där lilla ynkliga högen som ligger ihopkurad i vår soffa.

Det är min fru det.

Glad midsommar på Er!