Igår höll jag fan på att smälla en säkring på allvar. Man kan nog sammanfatta dagen som inget annat än en fullständig katastrof.
Varför då undrar vän av ordning. Varför blev Klaus så fruktansvärt arg och irriterad?
Det hela började med att de ringde från dagis och berättade att Stella mådde dåligt och hade kräkts. Så jag var tvungen att lämna jobbet ungefär 30 minuter efter jag kommit in. Eftersom bilen var på service (kommer till det sen) så var jag tvungen att ta buss, tunnelbana,buss för att få hem den stackars ynkliga dottern.
Så eftersom jag var billös åkte jag hem och lät dottern sova ett par timmar. Eftersom jag blev bestulen på min mobiltelefon förra veckan (vad som hände håller jag för en gångs skull för mig själv) så beslutade jag mig för att surfa på Blocket för att se om jag eventuellt kunde hitta en iPhone 4. Det kunde jag. Så jag ringde säljaren och bokade en tid med honom klockan sex i Huddinge Centrum.
Väl hemma ringer de från Ford och berättar att bränslesolenoiderna på min etanolbil är igentäppta pga. att jag tankat ETANOL. Ja, ni läste rätt. Eftersom jag tyckte att detta lät en smula underligt så frågade jag hur det hängde ihop. Det står ju trots allt att min bils drivmedel är just ETANOL. Den trevliga verkstadskillen informerar mig då om att etanolen hos Preem håller så låg kvalité i sommar att den riskerar att förstöra motorn. Varför har ingen informerat mig om detta? I det läget ville jag bara åka och elda upp varenda Preemmack i mitt närområde.
Att plocka ut och ”knacka på” spridarna skulle Ford ha 2.000 kronor för. Jag avböjde erbjudandet vänligt men bestämt.
Servicen gick ändå på mer än 5.000 kronor. Djupt hål i plånboken inför semestern. Kul, kul!
Som lök på laxen visade det sig att Försäkringskassan bestämt sig för att inte ge mig nån sjukersättning för den månad som jag var sjukskriven i MARS-APRIL. Det vill säga för snart fyra månader sen. De är snabba på Försäkringskassan. När jag öppnade brevet häpnade jag. Det visar sig att de tagit ett beslut att jag inte kommer få nån ersättning under tidsperioden alls. Trots att jag har skickat in typ tusen blanketter, deklarationsblanketter, mitt skonummer, min mammas barndomsnamn och allt annat de bett om. Samt ett läkarintyg som styrker att jag inte varit arbetsför under perioden. Naturligtvis är beslutet helt taget helt ur luften. Så jag bestämde mig för att RINGA upp dem. 45 minuters telefon kö. BRA jobbat FÖRSÄKRINGSKASSAN. Denna myndighet är ett hån mot hela Svenska folket. De inte bara står och pissar på oss, de gnuggar in skiten också. Jag är så arg att jag skakar bara jag tänker på det.
Efter tre försök att ringa upp dem då samtalet kopplats ner så kom jag till slut fram. Vad händer? Samtalet kopplas ner!
Just i det läget var jag fan beredd att åka till var-fan-nu-denna-kassa-Försäkringskassa ligger och spränga skiten i luften. Tydligen var det fler än jag som kände likadant, vilket bevisades av att nån dåre knivhögg en väktare igår. Tråkigt nog så kan jag bara säga att jag på något sätt sympatiserar med gärningsmannen även om man inte ska ta till våld.
Handläggaren som tagit beslutet har fortfarande inte ringt upp mig trots att han skulle ringt igår eller idag. Just nu sitter jag i telefonkö. Det är 147 samtal före. Mitt kontantkort på min mobiltelefon kommer sannolikt ta slut innan jag kommer fram.
Det är inte det att jag inte har några pengar, jag klarar mig, men jag blir så in i helvete förbannad när jag inte får det jag har rätt till.
Efter Stella vaknat så fick hon i sig lite mat, så vi tog en taxi och hämtade bilen på Ford. Naturligtvis var det bilkö hela vägen till Sätra och taxiresan gick på över 300 kronor. SPLENDID!
Efter att ha betalat en fjärdedels skattad månadslön så tog vi bilen till dagis för att hämta Malcolm. Stella mådde mycket bättre vid det laget. Så vi tog bilen till Huddinge för att köpa en plaskpool och köpa den där mobiltelefonen. Vi hade bestämt möte klockan sex. Halv sex ringer jag killen (som visade sig vara ett riktigt ärkeschmuck) för att bestämma var vi skulle mötas upp.
Inget svar.
– Nähä, tänkte jag. Men han svarar väl sen, tänkte jag.
Så vi handlade, åt och så lät jag barnen leka.
Det är naturligtvis ingen som ringer tillbaks. Så jag surfar in på Blocket med mobilen för att se att annonsen är kvar.
Icke! Killen har tydligen sålt iPhonen till någon annan.
Vore det inte lämpligt att höra av sig eftersom vi bestämt möte tänker jag?
Så jag ringer ett par gånger till, utan svar och till slut drar iväg ett rätt argt SMS till idioten som innehåller orden ”stolpskott”, ”idiot” och några andra väl valda förolämpningar. Blocketmänniskor! De upphör aldrig att förvåna mig. Efter att ha suttit i nästan 1 1/2 timme så är jag bra uppretad och får till slut med mig barnen till parkeringshuset där jag parkerat bilen.
Det är då jag håller på att tappa det helt. Jag har nämligen fått p-böter.
450 kronor.
Det visar sig att min p-skiva trillat ner i förarsätet och därför inte synts.
I det läget så ville jag bara ta sönder något. Hårt. Våldsamt. Brutalt.
Man kan nog säga att det är tur att ingen annan än mina barn var i min närhet i detta läget. Jag skulle aldrig lägga en hand på ungarna, men hade det dykt upp en p-lisa där så hade jag förmodligen suttit häktad för dråp alternativt grov misshandel vid det här laget.
Nu sitter jag på jobbet och väntar i Försäkringskassans telefonkö. Just nu har jag plats 45 i kön.
Blodet svallar rätt snabbt nu ska ni veta. Men jag ska försöka lägga band på mig för att inte skälla ut den stackaren som svarar på kundservice. Om någon svarar vill säga. Eller mitt kontantkort inte hinner ta slut innan jag kommer fram.
Nån här som har nåt bra mantra för att lugna ner sig lite?
Nu har jag lagt totalt 4.5 timme i telefonkö och på att fylla i blanketter till Försäkringskassan.
Tror ni att man kan fakturera dem för den arbetstiden?
Jag tror faktiskt att jag ska skicka en faktura. Om inte för att statuera ett exempel.