Tyskungen

Natteravn. Barnens favoritlåt.

Och därmed också min.

Jag är en Festis!

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera här på bloggen, men jag har så infernaliskt mycket att göra med nystartad firma och allt. Det är knappt så jag hinner träffa min familj heller. Men när det händer så blir det som vanligt dråpligt.

Jag: Är glassen god Stella?
Stella: Ja, jätte- jätte- jättegod!
Jag: Oj, ser du att det står något där på pinnen.
Stella: Ja. Det står ”Stellas glass” på den.
Jag: Det står inte ”TofuLine” då?
Stella: Näääää…. STELLAS GLASS!
Jag: Jaså minsann. Det var inte illa! Men hur visste de i butiken vilken glass du skulle ta?
Stella: (tystnad)
Jag: Alltså Stella, hur visste de att de skulle skriva DITT namn på just DEN glassen? *pekar på glasspinnen*
Stella: Det var enkelt pappa.
Jag: Jaså, varför då?
Stella: Jo det var enkelt pappa. För alla glassar är mina!

Det är ju klart att det är så. Att alla glassar i världen är Stellas. Att jag inte fattade det med en gång. Åter igen är jag krossad av en treårings logik.

Pucko mig liksom!

Geten på bilden är en pojkget, det är alltså inte geten på bilden som skrivit brevet.

Stella: Pappa, ska den här geten ha en bebis?
Jag: Ja du, Stella, det verkar så. Hur visste du det?
Stella: Den har så stor mage.
Stella: Pappa, jag vill inte ha någon mer bebis hemma.
Jag: Nähä. Men vi ska inte ha någon mer bebis.
Stella: Jo!
Jag: Nej. Det kan jag faktiskt garantera dig att vi inte ska ha.
Stella: Jo. Du hittar ju på ju.
Jag: Nej. Vi ska inte ha någon bebis.
Stella: Men du har ju en bebis i din mage.
Jag: Ehhh…
Stella: Det MÅSTE du ha. Din mage är ju JÄTTESTOR.

Den enda trösten är att jag hörde samma dialog utspela sig hemma några timmar senare.

Men Rebecka tog det nog lite hårdare än vad jag gjorde.

• Sonen fyllde två i tisdags. Det innebar invasion av 12 ungar vid klockan 11 idag.

• Försök att fotografera 12 invaderande ungar. Vilket inte gick kan jag avslöja.

• Produktion av en styck ”hästtårta”.

• Städning efter 12 invaderande ungar.

• EU-valsröstning. Jag fick en valsedel av en helt svartklädd kille som var så blek att man nästan såg igenom honom. Jag tror han bar kajal. Men lite stiligt var det att han hade en lila slips.

• Avvinkning av svärmor och den ”elöverkänsliga” mannen med foliehatten. Så nu är vi med Internet igen.

• Produktion av ett styck e-postutskick till kund.

Nu?

X-MEN Origins: Wolverine

Här kommer ännu ett meningslöst videoklipp på min pappablogg.

Men satan så söt hon (dom!) är.

Titta på ögonen.

Ögonen!

Min dotter har hittat en ny favoritfilm. Monsters Inc.

Idag satt hon och tittade och plötsligt bröt hon ut i ett långt tjut med efterföljande gråt.

Som den curlingpappa jag är var jag snabbt framme för att fråga henne varför hon lipade.

Jag: Varför är du ledsen Stella?
Stella: Pappa! Jag är rädd, pappa.
Jag: Är monstren läskiga?
Stella: Nej.
Jag: Varför gråter du då?
Stella: Flickan är läskig. Hon skrämmer monstrena.
Jag: (tystnad).

Jag förstår precis vad hon menar. Människor kan verkligen vara läskiga ibland.

Kan det vara den där svininfluensan?

Apelsinerna är slut, men jag har tre små barn här.

Undrar om man kan göra juice på dem?

Jag har insett att jag nått en kritisk punkt i mitt kroppsliga förfall.

Därför har jag satt upp ett mål att gå ner 6 kilo till midsommar.

Ni kommer få ta del av denna viktresa här på bloggen. Jag har redan varit på gymmet två gånger denna vecka.

Men den bästa personliga tränaren har jag nog här hemma.

Stella pushar mig som ingen annan.

Här kör vi lite benträning.