Min vän Per Syréns helt otvungna bilhandlarposé.
Jag skrattar gott när jag läser det här. Och erinrar mig dumma saker som jag gjort när jag varit full. För att ta några: Jag har kissat på en polis på fyllan (av misstag ska tilläggas), jag har somnat i en bubbelpool på en bordell i tyskland, jag har slagit ner en helt oskyldig kille, jag har gjort ”helikoptern” inför en kvinnlig polisofficer, jag har badat i en pool iklädd en hyrd (svindyr) smoking, jag har cyklat omkull och somnat i ett dike i Halmstad och fått poliseskort hem.
Men det mest komiska jag gjort är nog ändå:
Jag och min vän Per Syrén var ute på lokal i början på 90-talet. Vi var båda aktiva i samma ungdomsförbund. Vi drack en massa sprit och hade väldigt roligt. Ganska sent på kvällen bestämde sig Per för att han skulle fyllehångla lite med en söt tjej. Trots att han hade flickvän. Jag blev lite purken, men lät honom hållas. Vi kom överens om att i det fall vi kom ifrån varandra så skulle vi ses hemma hos honom klockan 2. Han hade föräldrarfritt och vi hade hela hans hus för oss själva.
Vid 01.30 bestämmer jag mig för att ta en svarttaxi hem till Per som bor i ett av de finare områdena i Växjö. Jag kommer hem till honom och konstaterar att ingen är hemma. Jag går omkring och knackar på alla rutor, skriker och lever jävel. Ingen öppnar.
Med en druckens logik bestämmer jag mig för att vila lite på hans gräsmatta. Sagt och gjort. Jag somnar. Och vaknar en och en halvt timme senare av att jag är totalt dyngblöt. Genomsur. Himlen har öppnat sig och jag har sovit så tungt att jag inget märkt. Det är ganska mörkt och jag bestämmer mig för att smyga mig fram mot huset.
Jag går runt huset ett varv och lyckas hitta en öppen dörr. En sån där som går rakt in i sovrummet. Med träpersienner. Jag smyger mig in och kommer mycket riktigt in i ett sovrum. I månskenets ljus ser jag två konturer i dubbelsängen. De sover djupt.
Jag blir skitsned. Främst för att jag ogillar otrohet (Per har tjej som jag känner), men också av ren avundsjuka då jag själv inte fått till det under kvällen. Det beslut jag tar i just det ögonblicket ter sig fullkomligt logiskt. Precis där och då. Jag hoppar ner i sängen med ryggen före. Slår de båda personerna rakt i magen. Skriker som besatt. Dyngsur om kläderna. Och kall som en död fisk. ”Cowabunga!” skriker jag.
En lampa tänds. Ett skalligt huvud vänds mot mig. Framför mig: ett helt okänt ansikte. En äldre man. Bredvid honom (på min högra sida) en naken kvinna som försöker skyla sig med sitt täcke. Hennes ögon är vilt uppspärrade. Hon är i chock och skriker okontrollerat.
Jag har gått in i fel hus. Ridå!
Efter ungefär en timme är förhandlingarna över. Paret lovar att inte polisanmäla mig mot att jag aldrig mer kommer att dricka (det löftet kändes inte alls så oöverstigligt just då). Jag har under denna timme förklarat att jag är Pers kompis och att jag gått fel.
Där skulle historien kunnat varit slut. Men det är den naturligtvis inte.
Två veckor senare ringer min moster. De ska åka och titta på ett hus. I samma område som Per bor. Trevligt, tänker jag. Då blir det närmare till min vän. Jag beslutar mig för att följa med på visningen. När resan dit lider mot sitt slut upptäcker jag med växande panik att huset min moster ska titta på ligger väldigt nära huset jag av misstag råkat gå in i. Det visar sig att det är huset precis brevid.
När jag hoppar ur bilen så står den äldre herren som jag våldgästat för två veckor sedan och klipper sin häck. Han tittar upp. Skrattar och blinkar mot mig. Och frågar:
– Hur går det med löftet?
Det blev väldigt svårt att förklara detta för min moster senare. Jag vet inte om jag berättat hela historien för henne ännu. Jag tror att jag berättat delar av den för henne i berusat tillstånd.
Min moster köpte huset. För runt 10 år sedan. I vår flyttar dom.
Så nu är detta nog preskiberat.