Grattis Johan på födelsedagen!
Idag fyller min goda vän och barndomskamrat Johan år. Trots att han är född 1972 så är han egentligen bara 9 år gammal. Han är ju född på skottårsdagen. Så idag köpte jag en lämplig present till honom.
En ”Teenage Mutant Ninja Turtle”.
Johan, lilla ponken! Jag hoppas att du orkade blåsa ut alla ljusen på födelsedagstårtan idag!
Nu är jag på väg hem till Stockholm igen. Mötet med Smålandsposten gick bra. Jag kommer att gästblogga på deras sajt. Det innebär även att denna blogg kommer att flytta till ny adress. Vilken det blir kommer jag informera er om senare. Ni som följt den här bloggen länge kommer även få leva med att jag kommer att återanvända ett par inlägg på nya bloggen. Jag hoppas att det är OK.
Skit i det nu. För nu ska vi prata om viktigare saker. Nämligen kebaber. Det enda som jag med riktigt gott samvete kan säga att jag verkligen saknar från Växjö är Pizzeria Napolis underbara kebab. Där han dom antagligen sveriges bästa kebabsås. Den är som balsam för själen.
Stockholmare kan fan inte göra kebab.
Nu ska jag åka lite tåg. Efter det, möte med min bokförläggare. Mer info om en stund.
Jag är mycket riktigt i Växjö. Vilket flera av er redan har räknat ut. Natten har tillbringats på Öjaby där min moster och hennes sambo bor. Jag bodde i Växjö för en sisådär tio år sedan, och efter att ha strossat nerför shoppinggatan så kan jag konstatera att ingenting har förändrats. Det har tillkommit en sushibar. I övrigt är allt sig likt.
I morse upptäckte jag till min förfasan att jag glömt att packa ner ett par extra strumpor. Då hittade jag dessa. NORDLUNDS står det på dem.
För er som inte är så bekanta med Växjö stad, så är NORDLUNDS en butik. Enligt vissa den finaste i Växjö. Där säljs det lite bättre klädesmärken. Butiken frekventeras ofta av kommunalråd, egna företagare och de lite mer välbeställda. Man skulle kunna säga att man genom att handla på NORDLUNDS visar att man befinner sig ett pinnhål upp i den sociala stegen.
Det är fint att handla på NORDLUNDS. Det är något man är stolt över. Något som man gärna visar upp. Och hur gör man nu detta? Jo, man broderar ett par strumpor med företagets namn och logga.
UNDER foten. På en strumpa! Bra placering där. Genomtänkt!
Vad händer när man tar på sig ett par skor? Då syns ju inte loggan längre.
Jag tänkte omedelbart försöka etablera min sociala status under mitt möte med Smålandsposten idag. Vad tycker ni jag ska göra?
Gå barfota, eller sparka av mig skorna så fort mötet börjar och slänga upp fötterna på konferensbordet?
Jag och Jugge-Jacob på min nya arbetsplats hade en lång diskussion igår om WASP’s storhet. Vi kom överens om att Blackie Lawless är den hårdaste man som någonsin haft en sågklinga i skrevet.
Vad jag inte berättade för Jacob är att låten ovan var min andra favoritlåt på åttiotalet. Ganska väsenskilda, eller vad säger Ni?
Nu vill jag veta lite mer om er igen. Vilken är din favoritlåt från 80-talet? Gärna med YouTube-länk.
Det sitter en person någonstans på det här tåget som jag är sjukt avundsjuk på. Antagligen i min vagn dessutom.
Jag funderar på att ta en runda i vagnen och kanske ”råka” snubbla till lite och välta ner denna persons MacBook Air i golvet. Det vore ju tråkigt om den skulle gå sönder menar jag.
Jävla schwein!
Jag sitter på tåget med sikte mot sydligare breddgrader. Där ska jag träffa en tidningsmakare för att tala om att börja blogga i deras regi.
Här kommer ledtrådarna på 10 poäng.
Till stad med Sankt Sigfrid och två röda tinnar.
Vi åker till stad med fiskigt hockeylag.
Det handlar och försvunnen sjö eller något som ökar i storlek i kombination med en musikalstjärna utan flaskförvarare i namnet.
Staden vi åker till är födelsestaden för en svensk författare med kryddblad i namnet och som räknas till de stora . Staden är Arkens närmaste storstad.
Vart är vi på väg?
Iakttag bilden mina vänner. Som jag skrivit tidigare så är mitt nya smeknamn på jobbet ”NIVEA”. Vet inte om det beror på att jag är fet och dryg, eller att för att en inte så avlägsen släkting till mig en gång uppfann denna underbara mixtur. Att smörja sig med NIVEA är ju som bekant som att bli smekt av en änglavinge.
Idag upptäckte jag att mina snälla kollegor har investerat i en stor reklamkampanj till min ära. Den tapetserar hela väggarna i Stockholms tunnelbana.
Tänk, efter bara fyra dagar på jobbet så gör dom en sån grej.
Det här är stort mina vänner. Mycket stort.
CLARION HOTEL vid Ringen, Skanstull, Stockholm.
Det känns lite märkligt att bo på hotell när jag bara har 15 minuters resväg hem. Men vafan. I natt tänker jag njuta av en hel natts oavbruten och skön sömn utan skrikande barn.
Konferensen har varit rolig med teambuildingövningar av typen att man ska lära känna sin kropp. Vi har mestadels har ägnat oss åt vad som, utanför de fyra väggarna vi vistades inom, skulle rendera att man blir inspärrad i ett madrasserat rum. Lätt sinnessjukt helt enkelt.
En hantverkare som stod utanför vårt konferensrum när vi gjorde bulleribockövning samt ägnade oss primalski tittade in genom dörren, greppade sin betongborr och konstaterade – enligt en kollega – knastrigt:
– Ja du grabben, vi har ju inte precis samma jobb du och jag.
