Tyskungen

Shit asså! Jag hittade ett ännu bättre klipp på YouTube med Adam Tensta. Han är ju asgrym. Vilket satans flow.

Adam Tensta. Sveriges bästa rappare. Någonsin.>

Jag har levt i förnekelse allför länge nu. Öster kommer inte komma upp i Allsvenskan igen inom en överskådlig framtid. Jag har, i den mån jag håller på något lag, alltid hållit på Öster. Men nu bor jag inte i Växjö längre. Och att gå på Östermatch innebär en hel del praktiska problem. Faktum är att jag inte ens är speciellt fotbollsintresserad. Jag är mer av en hockeykille.

Nu har jag börjat jobba på Svenska Spel, där verkar det viktigt att man gillar fotboll. Om jag inte visar ett osunt intresse för denna hjärndöda sport så kommer jag troligtvis bli mobbad och utstött. Det talas mycket fotboll på luncherna. Mellan tuggorna. AIK och Djurgården verkar vara två favoriter bland mina kollegor och chefer.

Jag måste alltså välja ett lag. Kalmar FF går bort då dom symboliserar satan själv. Trots att de är tippade förhandsfavoriter. Helst ska nog laget härstamma från Stockholm.

Vilket lag ska jag välja? AIK, Djurgården eller Hammarby?

Rösta till höger.>

Det här var ju stabilt!

Jag hatar Adam Tensta. Jag hatar Dr Alban. Men det här var fan bra. Det känns som 1990-talet är tillbaks. Och jag står och stuffar på dansgolvet på diskoteket ZigZag i Växjö igen.

Skumt!>

Jag vet i alla fall vad jag skulle göra om jag vann Drömvinsten. Först skulle jag skaffa mig ett tv-program. Sen skulle jag ta dit ett helt harem med dvärgar. Men inte den vanliga typen av dvärgar. Utan premordial dwarfs. Mini-mini-dvärgar. Sen skulle jag förnedra dem genom att tala till dem som om de vore helt efterblivna.

Eller kanske inte.

Notera att de småväxta som är med i programmet ”Tyra Banks Show” är i 17-21-årsåldern. Och Tyra Banks tilltalar dem som om de vore dagisbarn. Det är hemskt att se. Detta är lyteskomik av det sämsta slaget. Höjdpunkten är när Tyra roar sig med att klä på två av de stackars ungdomarna som små dockor inför ett stundande highschool-prom-besök. Hon kunde likaväl klätt på dem clownkläder eller rullat dem i tjärna och fjädrar.

Detta är nog det mest förnedrande stycke tv-historia jag någonsin sett. Inte ens Jerry Springer kom upp i denna klass i sina absolut sämsta stunder. Och det värsta är att den före detta supermodellen säkert gjort detta i all välmening.

Stört!

Idag tänkte jag be er om hjälp med en grej. Jag sitter och jobbar med något som heter ”Drömvinstveckan”. Det är en tävling som vi anordnat i tre år som går ut på att vi ger en person chansen att leva lyxtillvaro under en veckas tid. Denna person får leva som en multimiljonär och det finns inga begränsningar på var som är möjligt att genomföra. Ju galnare, desto bättre. Tänk dig att det var en magisk ande som gav dig sju önskningar.

Min fråga är alltså väldigt enkel.

Vad skulle du göra om du:

>

Var med och tävla om en Shuffle. Idag är sista dagen du kan delta i tävlingen.

KLICKA HÄR!

Sen vi skaffade Guitar Hero i det Beiersdorfska hemmet så har vi helt upphört att fungera socialt. Varje gång vi bjuder hem vänner så går X-Boxen varm. Det enda vi gör är att spela, spela, spela. Vi gör inget annat. En harmlös lek har blivit något av blodigt allvar för oss. Det har nu blivit väldigt mycket prestige i att vinna.

Peter och Linda är på besök idag. Vi spelar naturligtvis Guitar Hero.

Linda har valt en späd liten japansk skolflicka som spelkaraktär. Med en liten grön ryggsäck. Linda har aldrig spelat Guitar Hero tidigare.

Linda och Becca ”battlar” men det vill sig inte riktigt för Rebecka. Hon och gitarren kommer inte överens alls. Hon missar not efter not och spelar falskt som fan. Linda leder med över 20.000 poäng. Det är då Rebecka börjar med sin nya taktik.

Rebecka: Vad är det för liten tramsig ryggsäck hon har på sig? Fy fan va löjligt. Vad har hon i den? Sin lunchmacka? Hahahahahahahahahaha! Vilken tönt!

Jag tror inte att detta kommer att funka riktigt. Att försöka psyka en tv-spelskaraktär känns en aning desperat.

Hur vore det om Rebecka försökte träna och prestera lite istället?

Det du gör är ynkligt Rebecka! Ynkligt och osportligt!>

Idag tänkte jag driva lite med skojarna på Marantana AB som driver sajten ”Lev längre”. Bondfångarna som skickat en laminerad dödsannons till min kollega Jacob och fakturerat honom nästan 500 kronor för ett nättest. Efter att ha hört Jacobs ilskna telefonsamtal till dem i veckan så bestämde jag mig för att skoja lite med dem. Därför ringde jag själv till deras kundservice idag, inspirerad av ett ljudklipp jag hört på YouTube.

Marantana AB: Välkommen till Marantana AB, du talar med Robert.
Jag: God dag Robert. Mitt namn är Erik Mattson. Stockholmskrim.
Marantana AB: Hej Erik. Hur kan jag hjälpa dig?
Jag: Jag ringer från Stockholmspolisens mordrotel.
Marantana AB: Ojdå. Har det hänt något?
Jag: Det är det nog du som ska svara på.
Marantana AB: Hur.. hur.. menar du då?
Jag: Känner du till en Jacob Lagercrantz?
Marantana AB: Nej, det vill jag inte påstå.
Jag: Nu tycker jag att vi talar sanning här.
Marantana AB: Skämtar du?
Jag: Tycker du att det här är kul? Är det här ett skämt för dig? Svara på frågan. Känner du Jacob Lagercrantz i Norra Ängby?
Marantana AB: Nej. Det gör jag inte.
Jag: Jaså, Martin. Det var väldigt märkligt. Jag står nämligen i en hus i norra Stockholm. Framför mig på golvet ligger en död person. Jacob Lagercrantz. Och vi har säkrat ett hotbrev från er på mordplatsen.
Marantana AB: Hotbrev?
Jag: Ja, ett hotbrev. Hör du illa? Ett ytterst obehagligt hotbrev i form av en dödsannons. Det var till och med laminerat. Du ska veta att du ligger jävligt illa till.. vad hette du sa du?
Marantana AB: Martin.
Jag: Martin vad? Vad skulle jag behöva skriva på utsidan av ett kuvert om jag skulle skicka ett brev till dig Martin?
Marantana AB: Robert Walder. Långarödsvägen 47 i Kristianstad.
Jag: Uppge ditt personnummer tack.
Marantana AB: 1980-05-25-0876
Jag: Det här ser inte alls bra ut Robert. Var befann du dig för cirka sex timmar sedan?
Marantana AB: Alltså, jag sitter i Kristianstad.
Jag: Vad var nu din relation till Jacob Lagercrantz?
Marantana AB: Ingen. Jag känner honom inte.
Jag: Vi måste nog kalla in dig på stationen och ta dina fingeravtryck och ett DNA-prov. Stanna där du är så kommer någon och hämtar upp dig inom en timme.
Marantana AB: Men, men..
Jag: Vänta lite (talar bort från telefonen). Stefan, ringer du till polisen i Kristianstad och skickar en patrull till Långarödsvägen 47 och hämtar in den misstänkte.
Marantana AB: Herregud!
Jag: Ta det lugnt bara. Vi är strax där. Och gå ingenstans, för då lyser jag dig på rikslarm. Och då blir det inte kul. Gå inte någonstans, vänta tills vi kommer. OK?
Marantana AB: OK!
Jag: OK!

(KLICK!)

Så fick dom smaka lite på sig egen beska medicin.
>

Mymlan är ledsen. Det tycker jag är tråkigt. Så Mymlan:

Ta i.
Bit ihop.
Du är stark.
Skrik ut skiten.
Sen går du vidare igen.
Du är en fantastisk människa.
Glöm inte att andas bara så löser det sig.
UPPUPPUPP!
UPPUPPUPP!
UPPUPPUPP!
UPPUPPUPP!
UPPUPPUPP!
UPPUPPUPP!
UPPUPPUPP!
UPPUPPUPP!

Gå nu in på MYMLANS BLOGG och skriv nåt vackert till henne.

Hon verkar behöva det just nu.

Möt Jens-Peter Beiersdorf. Sannolikt en inte alltför avlägsen släkting till mig. Beiersdorf är ju inte precis det vanligaste namnet i världen. Det bor knappt ett hundratal Beiersdorfs i Tyskland. Av 90 miljoner människor. I Sverige är vi väldigt få. Vi är inte ens ett dussin. Fyra av dem är skapade av mig i någon mån (Rebecka som gifte till sig namnet, syrran som bytte efter jag övertygat henne samt mina två barn)

Idag när jag googlade mitt efternamn så fann jag denna ståtliga man.

Min hustru garvade gott när hon såg bilden och sa:

- Jahadu Klaus, det är precis så där du kommer se ut om 15 år.

En märklig känsla infann sig. Lite som jag är med i den där reklamfilmen för AMF-pension som min kamrat Fredrik medverkar i. Den där som han mötte sig själv i framtiden i.

Skumt! Men coolt på något sätt.