Fuck you, your fucking fuck!
Till alla mina läsare: så många uttryck, ett budskap!
Till alla mina läsare: så många uttryck, ett budskap!
Fortsätt ställa frågor till mig. Svaren kommer i ett jättelångt inlägg.
Snart så.
Idag såg jag Pontus Gårdinger när jag åt lunch på Medis. En oerhört ståtlig och vacker man. Han är något otroligt snygg helt enkelt. Jag ville sprinta fram till honom och slicka på honom. Jag inbillar mig att han smakar vaniljstång.
För att hedra Pontus tänker jag nu bjuda lite på mig själv genom att köra en ”Sanningens ögonblick” här på bloggen.
Ni ställer frågorna och jag svarar sanningsenligt. Jag förbehåller mig rätten att välja att inte svara på en fråga av alla de ni ställer.
Vad undrar Ni? Skriv din fråga i kommentarfältet.>
Jag kan inte haussa ”Flight of The Conchords” tillräckligt.
Här deras pastisch av Pet Shop Boys.
Vi avslutar denna tunga arbetsvecka med ”Inner City Pressure”.>
Kommer du ihåg det glada 80-talet? Kommer du ihåg när man satt med sin kassettbandare och spelade in låtar från Tracks? Kommer du ihåg hur reptilsnabb man var för att precis hinna sätta på REC när Kaj Kindwall slutade prata i början av låten och hur man frenetiskt satt och spolade tillbaka till slutet på låten för att undvika hans röst? Man gjorde små blandband som man markerade upp med kreativa titlar som ”Gott och Bandat”.
Kommer Ni ihåg vilket jävla liv det var på skivbolagen om detta? Att kassettbandaren skulle döda branschen. Att vi alla var otäcka och hjärtlösa piratkopierare.
Här är det nya årtusendes digitala version av samma sak.
Kolla på och registrera dig på www.chilirec.com
Genialt! Briljant! Underbart!
Se klippet ovan.
Helt obetalbart!>
Vecka 3. Stenarna har plötsligt format sig likt en ring på framsidan. Det hela är mycket imponerande. Rebecka uppmanade mig att ta en bild. Hon är mycket stolt.
I den här takten så är det nog klart lagom till OS-invigningen i London 2012.
Ytterligare en tvångstanke föll över mig.
Jag hittade denna knapp på jobbet idag. Den sitter på väggen i företagets allra hemligaste rum. Man skulle kunna säga att rummet är ”Svenska Spels hjärta”.
Hur lång tid tror Ni det tar?
Innan jag trycker alltså.
Har Ni någon gång stått i en kö där det står en äldre kvinna framför dig. En för dig okänd, inte speciellt snygg, nästan lite damig kvinna med rosa halsband. Hon är obetydligt kortare än du är och har nakna axlar och blottad nacke.
Har du någonsin känt ett översvallande behov av att böja dig fram, slicka henne över hela nacken och kyssa henne passionerat på halsen?
Det har jag. Det känns som en helt rimlig tanke.
Eller hur?