Tyskungen

Jag borde egentligen vara skitdeppig nu.

På två veckor har jag mist en god vän, och mitt jobb.

Fast å andra sidan var de inte nåt att ha ändå. Trivdes inte med dem. Couldn’t care less.

Och så kan man ju inte vara ledsen och deprimerad när man har en sån här på tallriken. En ryggbiff. Hängd i 30 dagar med riktigt mycket insprängt fett.

Biff och bearnaise får det bli.

Det håller depressionen stången.

Ja jävlar!

Jag skickade följande mail till företaget ”Hyrtoaletten AB” i Kalmar för några dagar sedan. Jag väntar fortfarande på ett svar från dem. Undrar varför de inte svarar?

Bästa Pia,

Mitt namn är Klaus-Peter Beiersdorf och jag mailar för att jag hamnat i lite trubbel efter att ha använt en av era utomhustoaletter. För några veckor sedan var jag på den så kallade ”Killebom”-festivalen i Sölvesborg. En alltigenom trevlig och mycket underhållande upplevelse. Om än lite blöt, vilket hade till konsekvens att jag frekventerade era utställda hyrtoaletter vid ett tjugotal tillfällen under kvällen.

Toaletterna var överlag mycket välstädade, och jag upplevde inte den hemska odör som jag vid ett flertal tillfällen upplevt tidigare, tex. när jag varit på musikfestivaler. Jag antar att det kan ha med den blåa vätska ni har i toaletterna. Jag blev mycket positivt överraskad av detta, då vädret var varmt och jag inte alls upplevde någon doft av varken avföring eller urin. Bra jobbat!

Nu till mitt problem. Vid de tillfällen som jag besökte era toaletter använde jag den hårgelé som ni placerat precis till höger innanför dörren. I början på kvällen upplevde jag en lite svidande känsla när jag använde den, men det upphörde ju längre kvällen gick. Eftersom jag dansade en hel del under kvällen så blev jag mycket svettig och mitt hår (som jag är mycket stolt över) blev som vanligt väldigt lockigt och ostyrsligt. Då fungerade er hålgelé mycket bra. Den var utmärkt för att uppnå den ”slickade” look som är så svår att få till när man har så otroligt lockigt hår som jag har.

Jag ska villigt erkänna att jag faktiskt gick på toaletten flera gånger utan att egentligen behöva leverera något. Bara för att snygga till mig i håret.

För att göra en lång historia kort så började jag bara några dagar efter detta tappa stora hårtussar. Jag är nu nästintill flintskallig och tvingades därför i veckan raka av mig allt mitt hår då jag börjar jobba imorgon. Jag såg ärligt talat inte riktigt klok ut.

Jag vill därför maila och fråga er om det är någon annan som hört av sig till er i samma ärende.

Kanske var det en defekt behållare med hårgelé på någon av de toaletter jag besökte under kvällen? Kanske någon fyllt den med ett annat innehåll för att sabotera för er?

Jag kommer inte begära någon ersättning från er, utan vill bara göra er uppmärksamma på problemet.

Med vänliga hälsningar,

Klaus-Peter Beiersdorf

Do. Do. Do. What you wanna do!

Idag är ingen bra dag.

Verkligen inte!

Idag hände sånt som får den berömda bägaren att rinna över för mig.

Idag bestämde jag mig för ett par riktigt avgörande saker.

1. Nu ska jag ta tag i min bok på allvar. Barbara, nu ska jag förlösa den jäveln. Dagens händelser gav startuppslaget till den. Nu har jag hela första kapitlet klart för mig. Ni kommer få ta del av det här på bloggen. Snart.

2. Jag ska börja träna, sluta dricka alkohol och gå ner minst 10 kilo till 1 november. Jag måste komma i form. Nu får det vara slut på förfallet.

3. Jag ska aldrig någonsin mer ta ett jobb eller ett uppdrag där min magkänsla skriker: Nej, nej, nej!

4. Jag ska aldrig mer vara anställd av ett statligt företag. Faktum är att jag aldrig mer ska vara anställd överhuvudtaget.

5. Jag ska hädanefter bara omgärda mig av briljanta människor, istället för habila medelmåttor. Jag ska hädanefter förvägra mig själv att jobba med folk som inte bländar mig med sin kompetens. Jag ska bara omringa mig med individer som hela tiden utmanar mig intellektuellt och emotionellt. Om jag omedelbart känner minsta tveksamhet mot någon så kommer jag sortera bort denna individ snabbare än någon kan säga ”Spelmonopol”. Från och med nu kommer jag handplocka varenda människa som jag kommer jobba med.

6. Jag ska prata med någon som kan hjälpa mig med de ”issues” som jag har. Främst med mitt enorma bekräftelsebehov och min (emellanåt) totala brist på social kompetens och fingertoppskänsla. Allt i sken av dagens (och flera tidigare) händelser har gjort det smärtsamt uppenbart att jag har vissa problem med min självkänsla.

7. Nu är det jag som kör eget. Det blir bäst så. Inga ursäkter mer. Nu ska jag bara göra sånt som jag brinner för. Inga fler mötes-VM vid kilometerlånga konferensbord i rum med gråa filtmattor. Inget mer kreativt självmord för min del. Inget kippande efter luft i lokaler med alltför lågt i tak.

Nu ska jag ta tag i mitt liv och sluta gömma mig bakom mina egna lama ursäkter och sluta att själv leva det vidriga, medelmåttiga och mediokra jag-flyter-med-strömmen-beteende som jag föraktat så i hela mitt liv. Jag är annorlunda. Precis som alla andra. Fast jag är fan lite mer annorlunda. På gott och ont.

Så, du som läser det här som behöver hjälp med något av följande kan väl höra av dig till mig:

PR-konsulting. Produktion av redaktionellt material. Krönikor eller research. All form av grafisk produktion. Mediestrategier. Personlig PR och medieträning/coaching. Flashproduktion. Manusskrivning (främst av humoristiskt material). Word to mouth marketing. PR-events. Mässor, företagsfester eller premiärer av olika slag. Eller något som du tror att jag kan hjälpa till med. Från och med idag ska jag bara leka och göra sånt som jag tycker är kul.

Det innebär att jag är till salu. Jag är prisvärd och jag levererar. Varenda gång. Och jag är inte intresserad av någon anställning. Bara frilansuppdrag.

Är det så att det krävs flera av dessa saker i ett projekt? Inga problem. Jag har ett stort nätverk. Som nu ska göras ännu större. Så, är du själv bra på något? Eller rättare sagt, är du briljant? Kontakta mig i så fall.

Jag finns på klaus@beiersdorf.nu eller tyskungen@hotmail.com

Nu har jag bestämt mig för att släppa den kreativa penseln fri. Och sluta vara någon jag inte är.

Nu ska jag göra det jag gör bäst.

Nu ska jag måla hela världen med alla regnbågens färger.

Det kommer bli vackert som satan.

Och det var här Ni läste det först!

… det känns som mitt liv bara är en enda lång golgata av personliga misslyckanden och haverier. Idag har det inträffat ytterligare en omdanande förändring i mitt liv. Tur att jag åtminstonde har en underbar familj. Så länge de orkar vara i min närhet vill säga.

Jag är ett gigantiskt jävla misslyckande. En vandrande katastrof. Vad fan är det för fel på mig egentligen? Nu har jag verkligen ställt till det för mig själv. Jag är en social jävla skunk! Och fyfan va jag stinker.

Man skulle kunna säga att jag badar i en gigantisk pöl med bajs för tillfället. Ju mer jag sprattlar, desto djupare sjunker jag.

Nu orkar jag inte med den här bloggen. Eller nåt annat heller för den delen.

Det enda jag känner är ett bottenlöst självförakt. Och en enorm tomhet.

BAJS, BAJS, BAJS!

Jag har en obehaglig smak av bajs i munnen.

Idag skriver Johan Lindqvist följande på sin blogg:

Det sorgligaste skivkonvolutet jag sett.
På så många sätt.

Jag säger detsamma.

Men med ett helt annat omslag.>

ICA Kvantum i Sickla. Hyvens killar och tjejer.

Jag har grillat ett femtiotal gånger i sommar. Mest biff. Inte en enda gång har jag misslyckats med köttet. Inte en enda!

Grillningen är som en reningsritual för mig. Förberedelserna är viktiga. Marineringen. Att köttet ligger ute så att det inte ”krampar” – dvs. drar ihop sig i köttfibrerna – när man grillar det. Att man snabbt grillar på båda sidorna, bara vänder runt så att köttsafterna stängs inne i köttbiten. Då blir köttet som bäst. En hög och jämn temperatur är också viktig.

Ni vet, såna där småknep som man lärt sig efter år av grillande. Jag har drillat min grillteknik till perfektion. Vilket jag är ganska stolt över.

I fredags, när jag bjöd Kaos-Anna och Fredrik på middag så blev köttet segt som en skosula. Dessutom var det senor i det. Flera stycken. Dom höll god min och klagade inte, utan komplimerade istället det som var bra, som såsen och Annas goda sallad. Själv satt jag mest och störde mig på hur förbannat segt köttet var. Inte så att måltiden blev helt förstörd pga detta, men det kunde varit bättre.

Jag var faktiskt ganska besviken då köttet kostat en mindre förmögenhet och utmålades som ”det bästa hängmörade de hade, då det hängt i hela 18 dagar”.

Så idag ringde jag och berättade det för dem att jag inte var supernöjd. Till skillnad från de flesta så tycker jag inte att det är pinsamt att ”klaga”. Jag gör detsamma om jag fått ett vin på bolaget som smakar jäst, eller om jag är missnöjd när jag går på restaurang. Samtalet var mest avsett för att göra dem uppmärksamma på att deras köttleverantör kanske inte riktigt håller det berömda måttet.

– Kom in vettja, så kompenserar vi dig, sa Lasse Wernborn, charkmästare.

Jag blev lite paff! Kan de göra så? Så jag skickade dit Rebecka när hon ändå var på väg in till stan. Istället för de trehundra kronor som köttet kostat oss, gick hon istället därifrån med 600 kronor i lädret. Dubbla inköpspriset! Som plåster på såren. De hade råkat sälja ett par köttbitar som inte riktigt levde upp till förväntningarna, och för det tog de sitt ansvar.

Det, mina vänner, kallar jag för fantastiskt bra service.

ICA Kvantum i Sickla ska ha all cred de kan få.

Klockan är 18:41. Och det är bara 40 grader varmt i solen. Det syns inte riktigt på bilden då det droppa färg på termometern när jag målade om fönsterkarmarna.

Undrar om isbjörnarna svettas?

För det gör jag.

Jag tror aldrig någonsin att det var så här varmt när jag var liten.

40 grader.

Det är ju helt sinnesjukt.

Jag har ägnat större delen av denna eftermiddag åt att konfigurera närverk här hemma.

Nu har vi Internet i hela huset. Inte bara på övervåningen. Och det bästa av allt.

Vi har en skrivare som är trådlöst ansluten via Airport.

När man väl vet hur man ska göra så är Apples grejer jävligt grymma.

Lättkonfigurerade liksom.

När man vet hur man ska göra alltså.

Det tog mig bara tre veckor att komma på det.

Det är ju rena ökenvärmen här i Stockholm. Över 30 grader i luften. Ännu varmare i solen.

Och jag får inte vara ute och sola pga ärret på kinden.

Det kan tydligen bli dåligt då.

Fan också.

Det är för varmt just nu.

- Are you a dancer?

- No, I’m just drunk!>