Denna man är min största idol. Jag skulle göra vad som helst för att få jobba med honom. Han har vad folk ofta refererar till som ”Reality Distortion Field”. Tre berättelser från hans liv. Den sista är väldigt tänkvärd.
På en liten scen. Osäker på var, men jag fick precis ett mail att jag får komma och skoja lite. Och då blir det något som kallas ”Open Mike”. Som i mikrofån. Få se om det blir jag som är fånet eller inte. 19.00 börjar det visst. Osäker på plats. Återkommer i ärendet.
Jag kommer försöka vara skitrolig. Jag lovar.
Nån som har en videokamera?
Nu är det upp till bevis. Är jag rolig eller inte?
Jag har behövt lite tystnad senaste dagarna då jag känt mig hängig och nere. Ågren liksom. Nu börjar det släppa lite. Jag tänkte berätta lite om Golden Hits-upplevelsen som jag var med om i onsdags. Jag var och tittade på genrepet till ”Lost in Vegas”. Det var väldigt trevligt. De som var där var ”Tjockalocka”, Kaos-Anna, Fredrik Hallgren (såklart, hans sambo Marit var ju med i ensembeln), Tingeling, och Attle.
Showen var jättebra. Och Marit var en utmärkt sångerska och servitris. Fantastiska ben hade hon också. Ett annat nummer som var helt fenomenalt var ett Elvismedley som framfördes av en kille med en helt otrolig röst. Att kunna sjunga på det viset som han gjorde är sannerligen en gudagåva.
Och så var det där med dörrvakten. Under denna ohämmade Elvisonani brast han ut i gråt. Han stod vid sidan av scenen och stortjöt som ett barn. En stor, biffig, skäggig och kalhjässad vakt i medelåldern. Han stod och grät Lille-Skutt-tårar. Ni vet såna som sprutar åt alla håll och kanter. Man såg riktigt på honom hur vackert han tyckte att Elvisimitatören sjöng. Han sken upp som en tusenwattslampa och sen började han gråta.
Det hela var väldigt fint. Så jag gick fram till vakten senare under kvällen och kommenterade det inträffade. Det kändes lite löjligt då jag inte visste om han skulle uppfatta det som en förolämpning eller en komplimang. Det är knepigt det där med vakters reaktioner. Men till skillnad från de flesta andra dörrvakter jag träffat så var denna herre väldigt snabbtänkt. Han frågade mig omedelbart om det inte var jag som hade framfört Christer Sjögrens schlagerdänga ”I love Europe” i karaokee-baren (tack för den Anna, din elaka, elaka varelse!). Jag utförde vad som bäst kan betecknas som en totalslakt av denna låt (som ju bekant inte ens är bra i originalutförandet). Jag kunde ju tyvärr inte neka till mitt illdåd för honom utan nickade jakande. Och skämdes lite. Jag massakerade verkligen denna melodi totalt! Min sångröst är nästintill obefintlig. Jag brukar säga att den är skolad i Rom, men att jag tyvärr inte fått tillbaks den ännu.
Då skrattade vakten och replikerade omedelbart: — Ja du min vän. Då var det du som fick mig att gråta för andra gången ikväll!
Något säger mig att han inte grät av samma anledning som första gången.
Först trodde jag att det bara var en hägring, men sen stod det klart att det faktiskt var så att Pernilla Wahlgren och den där Ola från Rederiet (hette han Mikkkki eller nåt i den serien och var en bögig parfymförsäljare, jag minns inte?) sjöng min ringsignal i SVT1.
”Men då kommer han med mustaschen” med svensk text av Bo Carlson. Låten skrevs tydligen av Gerard Gustin. Jag tror att Tore Skogman framförde den emellanåt.
Har jag varit med och skapat en trend?
Jag är osäker. Men om det är så, måste jag säga att jag känner mig nästintill löjligt stolt.
Jag är en riktig sucker för nya coola tekniska prylar. Idag är det jag som beställer en sån här. Tydligen är det någon som installerat MacOS X på en sån här och det ska funka kanonbra. Det enda som inte funkar hundra är tydligen WiFi-stöd, men genom att byta nätverkskort till ett Dell 1390 så går det tydligen att få det att funka.
Gick upp vid sju. Matade barnen. Mailade lite. Satte pippilotter på Stella. Satte en tofs på Malcolm. Lämnade barnen på dagis vid nio. Gick hem och somnade i soffan. Vaknade tolv-noll-noll av att Rebecka ringde och väckte mig. Hon undrade vilken typ av minnen hon skulle köpa till sin MacBook Pro. Mailade lite. Ringde ett jobbsamtal. Rengjorde avloppet i handfatet i badrummet. Städade köket. Duschade. Hämtade barnen på dagis. Satte barnen att leka utomhus. Sa till Stella att hon inte får äta sten. Tömde och fyllde diskmaskinen. Sa till Stella att hon inte får äta sten. Lagade middag till barnen.Sa till Stella att hon inte får äta sten. Tog emot min fru med middagen på bordet. Monterade 4 GB minne i min frus MacBook Pro. Installerade Parallels Virtual PC och Windows på samma dator. Installerade de två överblivna minnena i vår Mac Mini som vi har som mediacenter. Tog en macka. Kollade på ett gammalt avsnitt StarTrek TNG.
Sen skrev jag ett blogginlägg som var lika inspirerat som vilken mode- eller mammabloggare som helst.
Nu ska jag sova.
Det är fan inte klokt vilket spännande liv jag lever ibland.