Tyskungen

Ska vi köra en ”Sanningens Ögonblick” igen?

Ni frågar, och jag svarar så sanningsenligt jag kan.

Det är ju poppis på alla andra bloggar, så jag hänger på.

Hur låter det, så här sista dagen på året?

Gott Nytt År på Er förresten.

Hittade detta klipp hos Egoina idag.

Det bekräftar bara det jag sagt hela tiden.

Det är något speciellt med tyska män.

Kolla klippet.

Vahnsinn! Vahnsinn!

Ja jävlar! Där har inte Timell mycket att sätta emot.

Kan hästar ha ADHD?

Ni undrar säkert hur det gick igår när familjen besökte hästen Mimmi från helvetet?

Jorå. Det var en resa till vansinnets palats.

Mimmi var lite som jag. Liten men naggande ond!

Den förbannade kraken var precis så där spattig och oberäknelig som jag anade.

Och så undrar folk varför jag är vettskrämd för hästar.

Men Stella hade kul när hon red i alla fall.

Och det är ju huvudsaken.

Tacka vet jag segling.

Alex Schulman länkar till mig. Med anledning av mitt lilla misstag tidigare idag.

Jag skulle vilja passa på att uppmuntra alla nya bloggläsare att läsa mina bloggrecensioner. De ligger i högerspalten. Jag recenserar bland annat Alex blogg.

Sen finns det en kort sammanfattning över vad det här är för slags blogg här om någon är intresserad. Jag hoppas att nån vill dröja sig kvar. Det vore kul.

Och sist men inte minst.

Välkommen till Tyskungen, och Gott Nytt År!

Jag var precis på MediaMarkt i Forum Nacka. Jag är något av en stammis där kan man säga. Utanför finns det en rad med skåp i vilka man kan förvara sina dyrbarheter.

Låt oss kika lite på vad folk beslutat sig för att låsa in.

En telefon av modernaste modell.

En hypermodern bärbar dator.

Ibland undrar man varför folk ska hålla på att konsumera helt ohämmat på detta sätt? Jag menar, varför byta ut såna här toppmoderna prylar?

Det känns lite som vi bara reducerats till köpmaskiner.

Lite tragiskt är det allt.

Vad jag köpte?

En tjock-TV såklart.

Jag fick precis ett underligt samtal på min hemtelefon.

Det ringer väldigt sällan på den. Och när det ringer så är variationen av uppringare begränsad. Antligen är det min svärmor, svärfar eller moster. Men denna gång känner jag inte alls igen telefonnumret på nummerpresentatören. Och döm av min förvåning om det inte var självaste Alex Schulman. Mannen som konsekvent undvikit all form av kontakt med Tyskungen senaste året. Man kan minst sagt säga att jag blev en smula perplex.

Alex var lite irriterad på mitt föregående inlägg. Faktiskt så sur att han erbjöd sig att maila över en skärmdump från sin Internetbank på självaste transaktionen för resan.

Jaha, jaha, tänker jag och tittar i min mailbox. Och där ligger det en bild.

Vi kan konstatera att han har ett väldigt förmånligt avtal med SATS.

För sin mediokra insats i Singalong fick han hela 10 000 kronor. Ja jävlar!

Killen betalar sina skatter, och det är ju bra.

För en ”avstämning” får den gode Alex Schulman hela 120 000 kronor. Inte illa!

Han har ett imponerande saldo på över 320 000 kronor.

Och nånstans mitt i listan av transaktioner finns det en betalning till Fritidsresor.

Hoppsan! Tänker jag naturligtvis. Det var ju lite förargligt. Och pinsamt för mig.

Alex förklarar att han faktiskt betalat hela resan ur egen ficka. Dessutom tycker han att det är trist att han kanske får lite svårt med trovärdigheten i sitt semesterbloggande efter mitt blogginlägg. Och jag kan inte annat än beklaga då det denna gång visat sig att min källa (medvetet eller omedvetet) farit med osanning. Att Alex dessutom gör sig omaket att ringa mig och till och med mailar över ett kontoutdrag anser jag är bevis nog för att mina uppgifter var oriktiga och att han talar sanning.

Det ber jag faktiskt uppriktigt om ursäkt för.

Jag valde att lita på en källa som jag aldrig haft anledning att tvivla på förut. Jag har konfronterat denna. Efter det samtalet är jag förbryllad.

Men jag väljer att tro på Alex.

Jag önskar honom och Amanda en trevlig vistelse i Thailand.

Läs nu Alex framtida reseskildring för vad den är. Oavsett om han skriver något negativt eller positivt. För den här gången var det jag som hade fel. Det händer ibland, om än inte så ofta.

Och för det ber jag om ursäkt.

Jaja, ibland blir det fel. Och idag blev det lite mer fel.

Skulle du säga nej till en gratisresa hit?

OK! Jag hade fel. Läs min dementi här! Låter dock detta inlägg ligga kvar för att undvika förvirring. Så att folk vet vad det är jag jag dementerar.

Alex Schulman är en lögnare och en hycklare. Jag ska strax förklara varför. Jag läser hans blogg via RSS. Jag har valt att prenumerera på den för att slippa den där gräsliga apsajten som är Sveriges i särklass fulaste hemsida. Den blinkar som en chilensk julgran, och verkar vara formgiven av någon som helt saknar känsla för proportioner, och dessutom är färgblind.

Så jag RSS-flödar, och det har funkat bra. Gott så. Men det har jag slutat med idag. Faktum är att jag helt slutat läsa Alex blogg. En anledning är att det känns som jag redan läst allt han skriver. Det är bara en ändslös upprepning av samma gamla inlägg. Gång på gång. Han har dessvärre helt upphört att förvåna mig. Men detta har jag haft överseende med. För nån gång ibland så sprakar han till, och då kan det vara magiskt.

Den enda förvåning jag kan känna nuförtiden är hur han tillåtit sin blogg att bli en reklampelare. Precis som alla mode- och skönhetsbloggare är han nu en vandrande annonsplats. Det mest graverande exemplet var kampanjen för Kalsing… erhhmm… Salming. Men den kunde man se genom fingrarna med, för det var ganska uppenbart att det var uppgjort.

Även om det aldrig uttalades. Förrän i sista inlägget.

Men nu har Alex gjort något som är så magstarkt att jag helt beslutat mig för att sluta att läsa hans blogg.

För han har sålt sig på det mest motbjudande av sätt.

Idag ”klagar” han på att det kostar honom 12.000 kronor att boka om sin resa till Thailand. Han ondgör sig över vilka vidriga typer de är på Fritidsresor som debiterar honom denna horribla summa. Han kallar det hela för ”magstarkt”.

Det är då jag ler snett och raderar hans blogg från min bloggrulle.

För så här ligger det till.

Alex Schulman har inte betalat en enda krona för sin resa. Det vet jag bestämt. Hur jag vet det avstår jag att berätta. Med hänsyn till min källa. Han blir alltså bjuden på en resa för två, trots att han vill få det att låta som han betalt hela kalaset från egen ficka. Det han ägnar sig åt idag är vad man i folkmun kallar för ”ett spel för galleriet”.

Låt mig berätta vad jag vet. För inte alltför länge sedan lyfte nämligen ”nationalhelgonet” och informationschefen Lottie Knutsson på Fritidsresor på luren och telefonerade den gode Alex. Han erbjöds då en gratis resa till Thailand av Fritidsresor i utbyte mot att han rapporterade om denna på sin blogg. För på så sätt kan Fritidsresor nå ”rakt in i målgruppen” som det heter på marknadsföringsspråk. Och tvätta bort lite av den Thailand-skepsis som dessvärre etablerats efter tsunamikatastrofen. Dessutom råder det ju lågkonja, och resebranchen är speciellt känsliga mot sånt. Så man mutar Alex. Och han tackar ja.

Inget fel i det. Jag skulle själv inte tacka nej till ett sånt erbjudande. Men jag kommer ju aldrig få frågan, så det är klart att man är lite avis. Det jag retar mig på är att jag tycker att han kunde spela med öppna kort i alla fall. Det hade jag gjort.

Istället spelar han någon jävla teater. Och det upprör mig. Mycket!

Jag kan slå vad om min högra pungkula på att detta inte är det första i raden av ”ettrigt klagande” inlägg som Alex kommer att skriva under sin Thailandsvistelse.

Så han skriver nåt neggigt (men inte alltför provocerande) när han i själva verket ligger vid poolen och drar i sig ”all inclusive”-drinkar och njuter i fulla drag av sin bjud- och mutresa. Han gnäller alltså lite harmlöst på den gratisresa som han blivit bjuden på och sannolikt är värd mellan 25-40.000 kronor. För då verkar det hela trovärdigt. Då verkar han inte köpt.

De flesta av Blondinbellorna, Kenzorna och Stina-Leesen hymlar i alla fall inte med att lista allt gratisjunk de får. De spelar oftast med fullständigt öppna kort. Till skillnad från Schulman. Denna typ av dold reklam är förbjuden i Sverige. Jag undrar dessutom om han skattar på det belopp det rör sig om?

Magstarkt var ordet Alex själv använde om Fritidsresors ombokningsavgift på 12 000 kronor. En avgift som han knappast kommer vara tvungen att betala efter att ha ”klagat” lite via sin blogg.

Jag tycker det passar ganska bra.

Magstarkt, sa Bill. Och magstarkt, sa Bull.

Magstarkt, sa Tyskungen och slutade läsa Alex blogg.

För det är rätt magstarkt.

Eller hur?

Jag har ju som Ni vet allvarligt funderat på att köra eget på heltid.

Men här är ett jobb jag bara måste söka. Jag hittade detta idag. Pressekreterare på SÄPO. Fatta så fruktansvärt hårt!

– Jahaja, och vad jobbar du som?

– Pressekreterare.

– Jaså? Var då?

– På SÄPO. Men nu måste jag be dig sluta ställa frågor. Annars måste jag kanske döda dig. Och det vore ju obehagligt. Mest för dig!

Snacka om stämningshöjare i sociala sammanhang!

Till höger: Sveriges näst största bloggare.

Fyllefnittrig och osammanhängande. Lite som en fjortisversion av salig Christer Pettersson. Fast utan mustasch och handeldvapen. Fast vette fan om denna sjuttonåring inte är farligare än honom ändå?

Ibland undrar man ju. Det gör man.

Detta är alltså vad hon väljer att dela med sig av till sina hundratusentals läsare?

Detta är alltså det bästa hon har att erbjuda?

I sanning fascinerande!

Julhelgen har varit intressant. Fylld av fängslande diskussioner. Bland annat en som inbegrep det ganska barnsliga ämnet ”frikort”. För alla som sett tv-serien ”Vänner” behöver jag inte gå in på närmare detaljer kring vad ett frikort är. För er andra ska jag försöka förklara.

”Frikort” är något som man ska bör komma överens om i alla förhållanden. Dessa frikort är ett frivilligt antal personer som man – utan någon efterföljande konsekvens – får ligga med om tillfälle ges. Hur många frikort man tillåter sin partner beror mest på hur promiskuös man är. Jag och min fru har kommit överens om varsitt. Det känns rimligt. Det viktiga i denna överenskommelse är att ens partner godkänner ens frikort. Det är ett oundertecknat kontrakt.

För att någon ska kunna kvala in som frikort krävs att personen är en superkändis, fotomodell eller skådespelare. Kort och gott en människa man aldrig någonsin kommer träffa. Kanske i sina drömmar, men inte i verkligheten. Ett frikort ska vara kittlande i all sin onåbarhet. Mitt frikort har till exempel länge varit skådespelerskan Charlize Theron. Denna vackra varelse som – åtminstone i mina ögon – är nästintill perfekt. Min fru har haft skådisen Robert Downing Jr, huvudrollsinnehavare i ”Ironman”.

Vi var överens, och det har vi varit länge. Trodde jag i alla fall. Tills i julhelgen.
För nu har det kommit till min kännedom att min hustru bytt sitt frikort. Till stå upp-komikern och musikern Thomas Järvheden. Och inte nog med det, tydligen har hon bytt från Henrik Schyffert och inte Robert Downing Jr. Det innebär att hon även ”glömt” att informera mig om ett tidigare byte.

Jag har alltså inte godkänt något av dessa två skiften. Bytet till Schyffert har dessutom – i efterhand – visats sig ha genomförts i tät i anslutning till en julfest hon besökte. ”Superkändisen” Henrik Schyffert var inhyrd som middagsunderhållning på denna fest. Lyckligtvis var han tvungen att ställa in. Annars vet man ju inte vad som kunde hänt.

Det som stör mig med min frus oannonserade byten av frikort är den omedelbara och fysiska närheten till hennes objekt. Det är knappt ett halvår sen jag talade med Schyffert på telefon. Han bor bara 20 minuter från oss med bil. Jag träffade själv Thomas Järvheden för bara någon vecka sen när jag uppträdde på en standup-klubb här i Stockholm. Han satt bredvid mig i soffan, och efter mitt uppträdande så bytte vi några ord.

Man kan nog lugnt säga att han varken kändes ouppnåelig eller fjärran när han satt där. En meter från mig. Så nu har jag också bytt frikort. Och det känns inte alls så speciellt viktigt att informera min fru om bytet.

För mitt nya frikort är numera kassatjejen i vår lokala ICA-butik.