Jag förstår inte varför vi – liksom halva den Svenska befolkningen – envisas med att äta något som luktar lika illa när man öppnar paketet som när det kommer ut genom röven.
Mamma Scans köttbullar luktar avföring.
Är det inte märkligt?
Det finns inget som triggar min spyreflex som ett nyöppnat paket ostekta Mamma Scans köttbullar.
Jag kunde inte hålla mig riktigt utan frågade Webmaster-Tomas hur många besök bloggen hade igår (jag har ju plockat bort räknaren för att inte följa statistiken slaviskt var femte minut). Tydligen var det 1.500 unika besök. Inte så mycket om man jämför med till exempel Kissie som har ungefär 25.000 om dan.
Men så kommer jag att tänka på en sak som ger lite perspektiv.
Globen rymmer 20.000 personer när det ska spelas musik.
Robert Broberg, som är en satans pajas, fyllde Globen nån gång på 90-talet genom att bluddra en massa meningslösheter om ”utskitet äppelmos blues” och ”våta båtar”. Denne Boberg är kanske Sveriges mest överskattade artist. Han har dessutom inte förnyat sig ett smack på trettio år. En riktig nonsenskonstnär. Många av besökarna var sannolikt även tvingade av chefen att gå dit – för att som det hette – ”ha det riktigt kul tillsammans”. Lika många besökte spektaklet som en del av en gigantisk masspsykos. Lite som när man ser en kö och automatiskt måste ställa sig i den. För det måste ju vara nåt bra som säljs. Folk köar ju!
Jag hävdar å det bestämdaste att man måste vara kraftigt berusad för att kunna uppskatta Robert Brobergs ”finurliga texter” som i själva verket är ren rappakalja.
Jag tror att dessutom besvikelsen var stor hos vissa besökare efter de lämnade Globen. Vissa var nog bara fascinerade över att han kunde tjäna pengar på sitt meningslösa dravel. Vissa var nog bara roade, men visste nog inte riktigt varför.
Stora scenen på Dramaten har plats för 750 sittande besökare.
I praktiken innebär det att jag fyller Dramatens salong två gånger om dan. Varje dag. Senaste gången den salongen var fullsatt var väl på Bergmans tid.
Kissie är alltså Robert Broberg. Och jag är Ingemar Bergman.
De som läser Kissies blogg är korkade, skitiga, fåniga och fördummade svennar.
Min publik är lite mer förfinad.
När jag tänker på det på det viset så kan jag aldrig någonsin bli avundsjuk på Kissie.
Så jag är alltså inte avundsjuk?
Nej, inte det minsta faktiskt!
Återfann en gammal favorit bland mina bokmärken.
Hur gammal som helst.
Men väldigt, väldigt rolig.
Glöm inte att lämna din nominering till Stora Bloggriset. På måndag avslutas nomineringsfasen och då tar röstningen vid.
Jag har funderat en hel del på det här med luddet som fastnar i filtret i torktumlaren .
Det borde ju rimligtvis vara delar av ens kläder. Det är ju det som torktumlas. För det kan ju knappast ha samlats så här mycket damm i mina palter sedan sist jag tvättade dem. Vilket ska tilläggas är ganska ofta.
Den logiska slutledningen är alltså att detta är små, små delar av mina kläder.
Det innebär i sin tur att det blir mindre och mindre kvar av mina kläder för varje gång jag torktumlar dem. Eller hur?
Vilket i sin tur föranleder frågeställningen:
Hur många gånger kan man torktumla en strumpa innan den är helt nerbruten?
Och är det i så fall det som händer varje gång man har omaka strumpor? När en har försvunnit spårlöst. Den har helt enkelt upplösts helt och slutat existera? Detta är ett mysterium.
Något snille här som kan förklara detta för mig, för det här övergår mitt förstånd.
Jag är helt rosenrasande Falling Down-förbannad för tillfället!
Vad jag hatar mest av allt när jag blir utsatt för kvalificerat skitsnack.
Speciellt när det är helt felriktat och beror på okunskap och oprofessionalitet.
Negativa känslor tar så mycket mer energi än positiva. Eller hur? Så nu ska jag bara ta ett djupt andetag och försöka släppa det hela. För egentligen borde jag faktiskt inte ens bry mig.
Den energin bör istället användas till något uppbyggligt.
Saxat från Newsmill:
Jag vill ha:
Min egen spade,
i en sandlåda av granit.
Din pappa är polis
med öronsnäcka och min
Pappa är Soldat Jag skjuter dig.
Är du efter mig
Eller är jag före dig?!
Beatles:
Beatles,
Beatles!!!
Jag skjuter: Björnklister
Som John Lennon
Han dog ju; en av mina Heroes:
Fast han var död redan innan.
Inuti.
Vissa klarar av att ta halsbloss.
Vissa Andra
Inte alls:
Nope. Dope.
Äter leverpastej direkt ur burken
det gör jag
och återanvänder samma trumbeat
och Enformiga Bassline.
Om och. Om. Och om igen. Igen.
Det blev tolv låtar. Som låter som en.
this one time at band camp
Testade snus.
Kräktes kaskad
Tacka vet jag Kola.
Coca Kola
i drivor. Rimmar på Carola.
Jag Och Ett Sugrör.
Ett straw på engelska.
Kan göra stordåd när jag
är så liten att jag ryms i ett glas.
Ett cognagsglas av luft
Does it matter?
ABBA sålde miljoner
Nu ska jag snårta kaustiksoda.
Dra en lina och
kanske skapa the best of musik,
Där alla melodys sounds the same.
Blandar pulvermos med
saliv och inte vatten.
Mums. Mums.
Tillsammans med Mr. Muscle.
Är Jag Stark.
JA!
Nej!
Kanske?
Men inte utan
en skottkärra med knark
Jag vill göra ett omotiverat utfall men
orka! Orr-Ka! Orkar inte!
Au Revoir. So Long.
Goodbaj.
Nu flyttar jag utomlands till
Underlandet, Wonderland
Host. Host.
Freebejsar,
Röker schampoo för fett hår.
Det bor en berguv i mitt huvud.
Vad skrev du på din blogg för ett år sen?
Själv skrev jag om min vän ”Rolf-Ralf”.
Jag läste en ”debattartikel” skriven av en välkänd svensk artist.
Kan det bli mer tydligt än så här?
Knark är skadligt!
Det är nåt som känns lite fel med den här bilden.
Men jag kan inte riktigt ta på det. Är det Pepsi-colan som står alldeles för nära kanten på nattduksbordet och hotar att falla ner i sängen kanske? Kanske är det faktumet att de två turturduvorna ser ut som de är syskon?
Nej, det är inte det. Men det är nåt som verkligen inte borde vara här.
Ja just det … Nu kom jag på det. Killen röker ju i sängen!
Det får man ju inte göra! Det kan ju börja brinna.
Det var alltså det som kändes lite obehagligt. Skönt att ha det ur världen!
