Tyskungen

Idag dödförklarar jag officiellt Tyskungen.
Det har varit en rolig tid.

Jag kommer fortsätta blogga privat på annan plats. Mer om det sen.

Men just nu är det här vad jag är mest stolt över just nu!

Gå in och titta. Jag tror ni kommer gilla det!

Jag skiter i nerräkningen. För jag har insett att det inte kommer räcka till. Det är ju bara onsdag och jag har bara två inlägg kvar.

Just nu hinner jag inte blogga.
För jag ska berätta en sak för er. TheCritics. Ojojoj. Detta kommer bli så bra att jag knappt kan sitta stilla. Vilka fantastiska recensenter jag lyckats värva. Herrejävlar!

Och vilken härlig respons från de som BETA-testat. Folk verkar verkligen gilla bloggen.

Vi går live på måndag. Och jag är så stolt att jag nästan vill korka upp en flaska skumpa med en gång. Men jag nöjer mig med ett par glad Zinfandel. Cliné!

Vi kommer blanda storbloggare med småbloggare som saknar publik men verkligen förtjänar en större läsarskala. Jag hoppas att alla kommer hitta en ny bloggfavorit via ”TheCritics”.

Jag är så glad att denna idé nu börjar bli verklighet. Och att jag får göra det tillsammans med folk som verkligen brinner för bloggande. Detta är bland det roligaste jag någonsin gjort. I alla fall med kläderna på.

Det ni kommer få se på måndag överträffar verkligen alla mina förväntningar med råge. Och lite till.

Jag hoppas att ni hänger med.

För vi lovar att bjuda på nåt alldeles speciellt!

Kram på er alla.

Ett inlägg kvar. Nu gäller det att fundera på vad jag ska klämma ur mig.

Nu börjar TheCritics bli mer än ett skal. Jag är imponerad att det finns så många duktiga skribenter som vill vara med och recensera Svenska bloggar. När bloggen kommer upp på måndag nästa vecka så kommer vi ha åtminstone 10 bloggrecensioner för hugande läsare att ta del av.

Massor av bra material alltså.

Sen är det ju det där med tekniken. Den måste ju testas och sidan behöver provas i olika webläsare, operativsystem och sådär.

Finns det nån här på bloggen som vill agera försökskanin? Maila mig på klaus@beunited.se och uppge vad du har för operativsystem, upplösning och webläsare så returnerar jag ett lösenord till bloggen så att du kan kika på den.

All form av feedback mottages tacksamt. Bra och konstruktiv kritik. Och buggrapportering.

Everything goes!

Jag har två favoritlåtar som jag – till min frus stora förtret – ofta spelar så högt att rutorna skallrar. Oftast sker detta efter jag druckit en eller två öl för mycket. Vilka är då dessa två låtar som gör mig så passionerad? Jo, det är ”En kväll i juni” med jovialiske och blåkavajklädde Lasse Berghagen och rockrökaren ”Fuck like a beast” med skräckrockarna W.A.S.P med Blackie Lawless i spetsen.

För alla födda på sjuttiotalet kommer väl ihåg W.A.S.P? Bandet skapade så stora rubriker att löpsedlarna inte räckte till när de besökte Sverige 1984. Jag var 9 år gammal och läste i tidningen OKEJ att bandnamnet stod för ”We are satans people”. Bandmedlemmarna kastade rått kött på publiken, hade eldsprutande pungfodral, tuffa sågblad på armarna och sjöng fula ord. Alla attribut som kunde tilltala en nioåring fanns där. Och jag föll som en fura. För det var teater på högsta nivå.

Kärleken fördjupades ytterligare efter en TV-debatt i ”Svar Direkt”. Etablissemanget representerades av en skogstokig Siewert Öholm som tuggade fradga med vilt uppspärrade och galet rullande ögon. Han utsåg oinskränkt bandet till ”världens äckligaste”. Saken var avgjord! Dagen efter beställde jag skivan utan mina föräldrars vetskap, ivrigt påhejad av min barndomskamrat Daniel. Han hade den redan och vi satt på hans rum och åt sirapslimpa med honung, drack Oboy och lyssnade på det där förbjudna på hans sprakiga vinylspelare.

Veckan efter mobiliserade Hem och Skola-föreningen i kommunen ett möte för att informera våra föräldrar om att W.A.S.P var rockmusikens svar på radon och asbest. Det rådde moralpanik. När pappa kom hem från mötet bad han mig plocka fram skivan för att få lyssna på den. Han ville gärna själv bilda sig en uppfattning i stället för att bara svälja den allmänna åsikten att W.A.S.P var satans hantlangare. När vi lyssnade tillsammans – i pedagogiskt syfte – och farsan hörde texterna så bredde det ut sig ett brett leende på hans läppar. Samma leende som jag sett tidigare då han lyssnade på en av mina Eddie Medusa-skivor.

Skivan var en av de få skivor jag fick spela precis hur högt jag ville på mitt rum utan att farsan klagade. Det spritter fortfarande till i mig när jag hör deras låtar. På precis samma sätt som det gör när Lasse Berghagen tar ton på Allsången. Och visst vore det kul om W.A.S.P någon gång fick äntra Skansens stora scen bland björkris och tulpaner? Kan Lordi så kan väl de? För bakom scenblodet och poserandet finns det nämligen en tidlös musikglädje.

Och bakom Siewerts pipskägg finns det något oändligt mycket värre. Nämligen tidlös idioti.

Publicerad i dagens SMP

Som jag skrev igår så hade jag en surrealistisk upplevelse med ett barn och ett flygplan. Men faktum är att det inte var det märkligaste som hände under dagen.

Jag och Stella hade lekt frisör hemma innan vi åkte iväg. Det kammades och borstades.

När vi skulle iväg till Forum så var jag lite stressad för Stella bråkade när jag skulle klä henne.

Jag tog på mig mössa och jacka.

När jag sedan tog av mig mössan i Forum började folk skratta åt mig.

Varenda jävel skrattade åt mig bakom min rygg. En fjortistjej pekade till och med på mig och hånlog åt sin kompis.

Jag började undra om jag inte fått ett hål i byxorna eller nåt. Eller om jag hade en lapp på ryggen. Man vet ju aldrig. Jag kände mig mycket obekväm.

Det var inte förrän Stella snällt bad mig att få tillbaks sina ”Hello Kitty”-hårspännen som det gick upp ett ljus för mig.

Dessa gick jag omkring med i håret. En timme. I ett tiotal affärer.

Utan att nån sa något.

Vad är det med folk egentligen?

Idag var jag och Stella på köpcenter.

Vi gick på leksakbutik.

Utanför satt det en liten arabunge och lekte med en jumbojet i leksaksformat.

Han låtsades ramma rakt in i ett skyltfönster och gjorde högljudda kraschljud när han kastade ner flygplanet på golvet. Bakom stod hans pappa, han hade ett enormt skägg och var klädd i nåt särkaktigt plagg.

Jag vet inte jag, men jag tyckte att det hela var väldigt besvärande.

Flygplan mot glas liksom, har vi sett det förut?

Där fick jag en ganska jobbig inre bild.

Nu undrar ni säkert vad jag pysslar med eftersom jag bloggar så dåligt just nu.

Jo jag brottas med min egen lilla wordpressinstallation och mina CSS-filer till en fantastisk sajt som kommer heta ”TheCritics”. Den kommer se väldigt bra ut. Sådesså!

Nu blir ni allt riktigt nyfikna va?

Det här kommer bli sjukt bra.

Jag är sjukt stressad just nu, därav dåligt bloggande. Det är inte helt enkelt att starta upp ett nytt företag och försöka hitta tid för bloggen, familj, andra bloggprojekt och sen lite fritid också. Här kommer i alla fall svaren på era frågor.

Frallan frågade:
Hur ångestladdat är det här för dig egentligen, just nu? Det känns som att det du skriver nu, som du skriver, är lite jobbigt för dig. Säkert har jag fel. Har ändå läst delar av vad du har skrivit från första börja, och uppskattat det till stor del (började med stalkerbloggen). Men nu känns det inte som att du tycker att det är kul, alls. Alltså. Hur mår du?
Jo tack, jag mår bra. Men är lite stressad. Har inte riktigt tid att blogga då jag försöker styra upp ett nytt företag, dra igång ”TheCritics” och samtidigt få tid med min familj. Det har jag lite ångest över. Att jag inte hinner med allt. Och det du säger ang att det verkar som jag inte tycker att det är kul att blogga längre så kan jag nog säga att du har en poäng där. Det är inte lika kul längre.

Pelle frågade:

På tal om “WTF”, vad tycker du om alla internetslang som cirkulerar i cyberspace? “LOL”, “BRB”, “WTF” och så vidare.
Jag har ingen åsikt om detta. Däremot tror jag att jag kommit på anledningen till att alla småtjejer som bloggar särskriver. Det beror helt enkelt på deras SMS-vanor. För när T9-ordboken inte känner igen sammansatta ord så är det enklare att särskriva dem. Och så tar man med sig samma skrivsätt i resten av språket. Tragiskt på nåt sätt.

Vem av alla bloggbrudar du skulle du helst ligga med och skryta om (om man nu bortser ifrån att du har partner och så nu)?
Ehhhh… konstig fråga. Jag brukar inte skryta om att jag har sex med folk. Jag har faktiskt inte funderat på detta. Jag måste nog säga Anna Hibbs.

Pelle frågade:
En svidande ärlig fråga; har du någonsin haft sex med en lärarinna? Eller har du någon annan rolig skolanekdot att dela med dig av?
Pelle. Du är väldigt sexfixerad. Har du inte fått nåt på ett tag? Jag onanerade mycket till inre bilder av en lärarinna jag hade på högstadiet. Kicki tror jag hon hette. Sen träffade jag henne i verkliga livet för ett par år sedan och då försvann det romantiska skimret kring henne omedelbart. Vissa drömmar bör förbli drömmar.

Martin frågade:
Många bra och intresseväckande frågor som har ställts här. Jag tror att jag har en fråga som många vill ha svar på.
Har du gjort eller försökt göra en “Dirty Sanchez” på någon i din bekantskapskrets?
Du menar om jag satt på nån man eller kvinna i anus för att sedan torka av min penis på deras överläpp så att det ser ut som de har mustasch? Nej. Det har jag inte. Det var en väldigt äcklig fråga det där Martin.

Anna frågade:
- Kissar du i duschen?
Det händer. Men bara när jag duschar tillsammans med någon.
- Har du nån gång lyckats bajsa stopp i toaletten hemma hos en kompis/flickvän/svärförälder etc?
Ja, faktiskt. En gång. ”Anna”, det kan inte vara så att du egentligen heter Helen?
- Vad äter du till frukost? Äter du samma sak varje dag eller varierar du beroende på humör/veckodag?
Jag äter sällan frukost.
- Din dotter har ju en hel del allergier vill jag minnas? Har du eller din fru några allergier?
Jag har dammallergi och lite astma.
- Har du någon gång brutit ett ben? Hur gick det till i så fall?
Nej. Men en hand. Jag trillade när jag åkte skidor.
- Vilka är de 3 bästa böckerna du läst och varför?
Tre män och en båt, Parfymen och Marketing and Introduction. Ett mästerverk, en underbar historia och en facklitterär bok. Need I say more?

Fredrik frågade:
Kommer det utses en vinnare för bloggriset är var det bara en del av experimentet?
Nej, det kommer det inte. Och jag hoppas att de tre som kom på pallplats ärligt ställer sig frågan varför de hamnat där. Faktiskt. Och, ja, det var en del av experimentet.
Är du en vikare eller skrynklare (japp, bajspappret)?
Det enda jag viker på toaletten är mina kläder. Jag klär alltid av mig helt naken innan jag bajsar. Vilket kan vara enormt jobbigt på offentliga toaletter. Eller förresten. Jag skojar naturligtvis. Jag skrynklar faktiskt ihop kläderna.
Tittar du på pappret när du bajsar för att se om du är klar eller går du på “känslan”?
Tittar. Vad ÄR detta för frågor egentligen?
Snorpapperstittar du?
Ja. Varje gång. Ibland blir jag vettskrämd.
Om du fick välja mellan dessa 2 saker vilken hade du valt…
Att i resten av ditt liv bli matad av din fru när ni äter “ute”, eller att mata din fru när ni äter ute?
Det skulle helt klart kännas mer bekvämt att mata henne.
Vad blir det för färg på en smurf om man kväver den?
Svart?
Vet du vad en “Bronk” är och har du isåfall utfört en?
Är inte det när man runkar och skiter samtidigt? Och nej, det har jag aldrig gjort.

Basic / Snygg frågade:
Ett inlägg som jag skrivit om Dennis.M som heter..
Dennis.M.. att vara smal ligger före målet att lösa världssvälten??
Skulle vara trevligt om ni alla kan bemöta det och komma med åsikter..
Denna fråga är felforumlerad. Detta var ett påstående.

Helena frågade:
Varför förbereder du aldrig dina stand-ups ? Du borde ju kunna dräpa från scenen med tanke på vad du spottar ur dig här …
Anledningen stavas: S-M-Å-B-A-R-N och för lite T-I-D-S-O-P-T-I-M-I-S-M.
Har du någon barndomskamrat du tappat kontakten med som du (tror) du skulle vilja få kontakt med nu såhär i vuxen ålder ?
Nej. Jag har kontakt med det jag vill.
Sen är jag lite “nosy” och skulle vilja veta mer om dina systrar och din relation till dem (vi fick några brottstycken av info vid jul och det verkade inte helt klart)
Den är väldigt märklig. Jag har en bra relation till min äldsta syrra. De andra två talar jag sällan med. Vi har inte så mycket gemensamt.

Flyga frågade:

1. Är ingen fraga, men jag kommer sakna min favorit blogg!
Tack! Som jag sagt tidigare så kommer jag nog blogga visare i någon form förutom TheCritics.
2.fragat innan men ej fatt svar Plockar du dina ogonbryn? Vaxar? Min pojkvan har jattebuskiga och jag behover tips. (han skriker sa valdigt nar jag plockar..)
Jag gjorde det tidigare. Inte så mkt nu.
3.hur manga bloggar foljer du aktivt?
Innan var det ett 50-tal. Nu? 10 kanske.
4. brukar du kolla bloggarna bakom kommentarer du far?
Ja, ofta. Inte alltid, men ofta.
5. tips om bra statistik program vore fint.
Ewebcounter och Google Analytics.

Nonsensakuten frågade:

Pratar du småländska och i så fall; har du någon gång skämts för din dialekt?
Jag har ärligt talat ALDRIG skämts över min dialekt. Jag pratar småländska and I’m proud of it.

CliffBarnes frågade:
Du beskriver hur man på en nästan industriell nivå skall samla besökare genom mer eller mindre förklädd spammning. Men… Varför?
Utmaningen och ett visst mått av OCD. Antagligen precis av samma anledning som det finns folk som sitter och försöker slå världsrekord i Donkey Kong år 2009?
Om man skall använda bloggen endast för att locka till sig fler läsare, vad har man för fördel av det?
Jag har testat hur bloggosfären fungerar. Denna kunskap kommer jag använda mig av i mitt arbete.
Politiska bloggar förstår jag. Att de riktigt stora bloggarna tjänar pengar på sina bloggar kan jag köpa. Men om du ligger och harvar i division 2 i “bloggosfären” och är nöjd med det, varför skall man motivera sig till att spamma sig till top 10?
De tjänar inte så mycket pengar. Tro mig. Det är bara en massa snack och ett spel för gallerierna. Alla vill framstå som framgångsrika. Jag tror inte att det GÅR att spamma sig till topp 10. Hur man bär sig åt för att hamna där kommer jag återkomma till senare. Det lovar jag.

Anette frågade:
Jag önskar att jag kunde klämma ur mig någon smart fråga, men allt jag tänkte fråga känns så fel. Kör väl en vanlig “modeblogg”fråga då. Vilken är din favoritfärg?
Är svart en färg? Det är inte det va? För mig symboliserar svart ursprunget, tomheten och de oanade möjligheterna.

Basic/Snygg frågade:

Är det töntigt att blogga som äldre när det är mest tonåringar som bloggar?? syftar då på vardagsbloggar.. Har funderat en del på det själv och tycker det är viktigt att man visar att man är ett par år äldre än 15 i valet av ämnen och upplägg.. Vad säger du??
Jag är rätt töntig, så visst.

Egoina frågade:

Vill du verkligen bara ha en kram?
Vad sägs om en vuxenkram? En sån som Bamse och Brummelisa? Hade jag varit tio år yngre, bott i Skåne, varit snygg, barnlös och ogift så hade Jimmyboy fått passa sig. HEHE!

Miranda frågade:
Vart i saltis bor du? Bor nämligen också där, har dock aldrig sett till dig.
Jag bor på Fiskarhöjden,  det första området när man kommer till Saltsjöbaden.

Nipe frågade:

Inlägget om den finska alkoholisten på Apoteket, hur äkta var du där, eller var det tillspetsat?
Det var synnerligen äkta och det var en särdeles otrevlig person. Lite tillspetsat iofs, men hon skrämde inte bara mig utan alla andra i lokalen.
Jag har fått intrycket av att du haft en tuff uppväxt, inte bara med att dina föräldrar dött alldeles för j-vla tidigt, utan även med mobbing.
Hur kan man då med gott samvete vara så oprovocerat elak mot andra?
Är jag det? Jag vill inte hålla med om det faktiskt. Vi tycker olika här. Jag rekommenderar dig att läsa den sista postningen jag kommer att göra här på bloggen väldigt noga när den kommer.
Jag tycker din blogg kan vara otroligt rolig, men ganska ofta fastnar tyvärr skrattet i halsen. Säger som Ulrika Good – jag förstår mig inte på dig!
Frågan är felformulerad, det där var ett påstående. Varför är folk så förtvivlat besatta av att hela tiden bygga förklaringsmodeller kring folk. Jag begriper det inte. Kan man inte bara betrakta och förundras?

Anna Kaagaard Kristensen frågade:

Om du fick välja ett blogginlägg som du önskar att du aldrig hade skrivit, vilket skulle det vara?
Inget. Och alla. Min grundinställning är att jag ska stå för allt jag skriver här på bloggen (jag har bara ändrat i ett inlägg hittills) och även om jag gjort experiment och annat så  har jag alltid skrivit under med mitt namn. Om jag ska välja ett inlägg som jag ångrar så är det kanske ett jag skrev om en arbetskamrat som jag sedan raderade för att jag blev ombedd.
Vad tycker du är det viktigaste som du har lärt dig sedan du började blogga?
Jag säger som Arne Anka: Bloggosfären är precis som en babianröv, färgglad och full av skit.

Fjant frågade:

Om man anmält sig till din efterlysning till bloggar som du skulle recensera och ge “märket” Tyskungen rekommenderar. Hur stor chans har man att bli antagen för granskning?
Om bloggen har ett innehåll eller en röd tråd, ungefär 100 procents chans.
Vilket är ditt All Time high på antal besök på en dag?
Cirka 15.000 unika besökare på denna blogg. 25.000 på Stalkerbloggen.
Vad ligger du på snitt per dag idag?
Ingen aning, har slagit av statistikfunktionen.
Slutligen, kan du tipsa om något bra program som håller koll på statistik på bloggen och liknande?
Google Analytics i kombination med Ewebcounter.com.
Katinka frågade:

Tror du att du kommer att återgå till ren blogglädje med en ny och mer anonym blogg eller blir man helt enkelt bloggskadad av för mycket uppmärksamhet?
Vi får se. Just nu tycker jag inte att det är speciellt kul att blogga alls. Inte på Tyskungen.se i alla fall. TheCritics.se är något helt annat. Det ska bli kul.

Lisa och Emma
Hej! Har du läst vårt mejl om http://www.ettklickforskogen.se? Tänker du tipsa om det?
Ja! Jag gör det nu. Klicka här!

JAANA frågade:

Vad som helst? Verkligen vad som helst?
Ja.
Mkayy, vad tycker du om min blogg?
Den är väldigt… alldaglig.

Solidaritet frågade:
Vilken är din favoritfilm?
Väldigt svår fråga. Gudfadern II är en riktig höjdare. Eller ”The Shawshank Redemtion”. Das Leben der Anderen är också en RIKTIGT bra film. Det finns så många. Jag har nog minst en favoritfilm i varje genre. Det går dessvärre inte att peka ut bara en. Maila mig fem genrer så kan jag ge dig en lista.
Vem tycker du är den bästa skådespelerskan?
Också väldigt svårt. Jag är väldigt svag för Charlize Theron i Monster. Där spelar hon sin totala motsats, och det är ju en riktig utmaning.  Judie Dench är satans bra också. Och Katharine Hepburn.  Och Jodie Foster. Ska jag välja en? Omöjligt.
Skådespelaren?
Sean Penn. Utan tvekan. Sean Penn.
Regissören?

Svårt. Det beror lite på genre. George Lucas är fantastisk, likaså Akira Kurosawa. Sen gillar jag Wes Anderson. Och bröderna Coen. Åter igen, det beror på genre. Men ska jag välja EN så väljer jag Ang Lee. Det finns ingen annan regissör som har ett lika brett register som honom. Allt från Ice Storm till Hulken till Brokeback Mountain. Killen är ett geni!

G ”frågade”:
Jag har så svårt att köpa det här snacket om att allt var ett experiment. Det känns som en efterkonstruktion. Som att du ångrar att du gått så hårt fram och vill rädda ditt anseende nu när du ska starta upp ditt företag.
Jag har fortsatt läsa trots att jag inte gillat allt du skrivit, ibland glänser du ju till och ofta är du riktigt rolig. Kul att du tycker om oss som nu finns kvar som läsare eftersom det ibland känts som du föraktat oss som gått på ditt “experiment”.
Min fråga är, när du auktionerade ut datorn, ingick det verkligen i ditt experiment? Jag vill så gärna tro att du är bättre än så och det verkade ju komma från hjärtat.
Jag auktionerade ut datorn för att det var en bra sak. Jag brinner verkligen för det där och har blivit personligt drabbad av dessa otäcka sjukdomar. Jag föraktar inga av mina läsare, det där har du nog fått lite om bakfoten. Däremot tycker jag att det är facinerande att olika läsare triggas av olika saker/ämnen.
Och nej, det är ingen efterkonstruktion. Och ja, jag kommer ha enormt mycket nytta av det jag kommit fram till i mitt nya företag.

Falkman frågade:

Har du aldrig tvekat eller velat backa? När du spydde galla över småtjejer (som jag visserligen tycker förtjänar det), stannade du någonsin upp och tänkte “fan, det är inte värt det. Jag skiter i det här nu”?
Ja. Det gjorde jag. Fast mycket av det jag skriver är sant också. De är barn av sin tid och ibland blir jag nästan illamående när jag ser hur mycket yta och sant innehåll som trängs på deras bloggar. Bloggen har blivit vår tids dokusåpa, och hey, här kan vem som helst bli stjärna.
Skriver man en blogg och visar upp sig så får man även vara beredd på att folk reagerar på vad man tycker och vad man står för. Oavsett om man är ”småtjej” eller inte. Har man dessutom 800.000 läsare så får man nog anses tillhöra det som kallas för ”det offentliga livet” och då måste man vara beredd på att folk har åsikter.

Linnéa frågade:

Borde det inte egentligen stå ‘Liten OCH naggande god’ istället för ‘liten MEN naggande god’. Förutsätter inte ‘men’ att det första är något negativt?
Nu står det ju iofs ”liten men naggande OND”.
En ordlek du vet.

H C Barregren frågade:

Okej, en fråga till dig: Hur mycket tid per dag har du ägnat åt detta projekt?
Alldeles för mycket. Tre timmar om dagen kanske.

En fråga till hustrun: Känns det skönt att Tyskungen snart ska pensioneras.
Skönt. Hoppas jag får tillbaks min man igen.

Ströbaek frågade:

Varför tror du att bloggvärlden saknar fantasi?
Bloggvärlden speglar väl samhället i stort antar jag. Det är inte så många som har eller behöver ha så mycket fantasi. De flesta förflyttar sig bara reflexmässigt från punkt A till punkt B i en evig loop.

Whatthefuckdotcom frågade:

Vad hände med det stora-bloggRiset? Du skrev den 28e februari?
Läs svaret ovan.
Varför skrev du överhuvudtaget inlägget om att du skulle börja skriva Din blogg för Din skull.. om det hela var ett experiment… vad var det du undersökte med det inlägget?
Jag var rätt trött på mitt experiment då, och kände att det fick vara nog. Jag ville även se om läsarna upplevde samma sak som jag, dvs. att bloggen blivit extremt opersonlig. Jag var ganska nära att lägga ner redan då faktiskt.

Tina frågade:
Vilken är den bästa vs. värsta bloggen enligt dig?

Bäst = Jag har nog inte läst den ännu. Sämst = Jag har nog inte läst den ännu.

Jag väntar med svaren på era frågor tills det kommit några fler. Intressant att notera är att ni inte ställer så mycket frågor, utan ni framför mer påståenden.

Nu tänkte jag istället berätta lite för er om en dåre som bor i Umeå. Det går säkert tretton på ett dussin där uppe, men jag tänkte berätta om en mycket speciell dåre. För här har vi att göra med en riktig fullblodsdåre. Inte dåre-light. Inte en random knäppgök. Nej minsann, här har vi att göra med en person som gjort sinnesjukdom till sitt signum.

Den 24 januari började det. Det var då dåren gjorde sitt första nerslag här. Eller det var i alla fall då som dåren kommenterade första gången. Denna dåre hoppade då på mina barn. Sen har det kommit elaka kommentarer i en strid ström. Vi måste ha att göra med en transvestit eller hermafrodit här för dåren skriver alltid under med olika signaturer. Allt från Mirja, Lasse, Erik och Gunilla.

I förrigår kände jag att det fick vara nog av denna persons förolämpningar här på bloggen, så jag beslutade att stänga av kommentarsfunktionen på dårens IP-nummer.

Tydligen triggade detta igång någon form av maniskt beteende hos denna uppenbart sjuka och trasiga människa.

Så dåren beslutade sig i desperation för att göra det enda han/hon nu kan på denna blogg.

Nämligen att betygssätta mina inlägg. Alla mina inlägg.

Och som dåren betygsätter. Och bara ettor. I skrivandets stund har dåren betygsatt en tredjedel av inläggen på denna blogg.

Jag skapar mig en inre bild av vad som försigår där uppe i mörka, kalla och karga Umeå.

I ett vardagsrum sitter det en könlös varelse hukad framför en datorskärm.

Klick. Klick. Klick, låter det.

Lite som en gammal hederlig skrivmaskin. Eller kanske mer som en kulspruta.

Klick. Klick. Klick.

Det är mörkt i rummet. Mot väggen tecknas en siluette av en person som sitter lätt framåtböjd och klickar frenetiskt på en mus. En svettdroppe färdas sakta ner för personens näsa och faller ner på tangentbordet. En annan svettdroppe viker ner över ögonlocket och personen blinkar reflexmässigt två, nej tre gånger när den landar i ögonvrån. Högerhanden skakar lite av ansträngningen och den stela kroppspositionen.

På bordet en hög med fimpar. Någon ryker lite. Tillsammans med ett tiotal halvdruckna kaffekoppar som står huller om buller.

Varelsen mumlar tyst för sig själv. Ettusensexhundrafem, Ettusensexhundrasex, Ettusensexhundrasju.

Bara tre blogginlägg kvar att betygsätta.

När de tre betygen är avklarade så rätar varelsen upp sin kropp och låter den väga lite mot stolens rygg.

En rush av tillfredställelse sköljer genom varelsens kropp. Uppdraget är utfört! Sen blir varelsen alldeles kall inuti och känner sig helt uppfylld av en obeskrivlig tomhet. Den börjar gråta okontrollerat och hela kroppen rör sig i en krampaktig dans när gråtattackerna sköljer över den.

Efter en stund ställer sig varelsen sig upp och öppnar balkongdörren. Ställer sig och tittar ut över balkongkanten. Tar sats och slänger sig ut över kanten.

När kroppen träffar den kalla, snötäckta marken efter att ha färdats ett tjugotal våningar så har varelsens hela liv redan susat förbi. Ett synneligen händelselöst gytter av meningslösa skeenden. Inget att vara stolt över. Inget som satt några som helst spår i mänsklighetens historia. En evighetslång vandring utan mål.

Precis innan varelsen tar sitt sista andetag så ler han.

En sak lyckades han i alla fall under sin livstid.

Sen andas varelsen ut en sista gång.

Ihågkommen av ingen. Glömd av alla. Obetydlig.

Snart även osynlig, dold av snö.

Men han hann ju i alla fall sätta betyg på alla Tyskungens inlägg.

Ettusensexhundratio stycken ettor.

Vilket fotavtryck i historieböckerna.

Jag är helt stum.

Nä, nu tycker jag att kommunikationen här varit alldeles för enkelriktad.

Har ni några frågor?

Vilka som helst, eller ja (hr/fr. Anonym) det vore trevligt om jag slapp frågor om Stella har Downs Syndrom eller om jag är manodepressiv), men i övrigt vilka frågor som helst.

Jag lovar att svara helt sanningsenligt. Oavsett vad frågorna handlar om.

Jag tänker mig att det här kan bli en kul stund.

Jag är trött på att rabbla nu.

Nu vill jag ha dialog.

Det vore väldigt trevligt.