Tyskungen

Världens finaste…

Inga konstigheter…

Inga konstigheter alls…

Idag loggade jag in på ”Tyskungen.se” för första gången sen i april.

Det var några stycken kommentarer att godkänna.

Jag förstår inte alls varför folk säger att de blir stressade av sitt bloggande.

Gör Ni?

Jag har sagt det förut.

Och jag säger det igen.

Detta kan möjligen vara den bästa musikvideo som producerats.

Någonsin!

Så.

Jävla.

Sant.

Orangutangen.

Det är allt en mongo liten apa.

För seriös alltså.

Visst ser den ut att ha Downs syndrom?

Jag gillar skärgården.

Vi ska nog skaffa oss en liten stuga här ute.

Så får det bli.

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera här på bloggen, men jag har så infernaliskt mycket att göra med nystartad firma och allt. Det är knappt så jag hinner träffa min familj heller. Men när det händer så blir det som vanligt dråpligt.

Jag: Är glassen god Stella?
Stella: Ja, jätte- jätte- jättegod!
Jag: Oj, ser du att det står något där på pinnen.
Stella: Ja. Det står ”Stellas glass” på den.
Jag: Det står inte ”TofuLine” då?
Stella: Näääää…. STELLAS GLASS!
Jag: Jaså minsann. Det var inte illa! Men hur visste de i butiken vilken glass du skulle ta?
Stella: (tystnad)
Jag: Alltså Stella, hur visste de att de skulle skriva DITT namn på just DEN glassen? *pekar på glasspinnen*
Stella: Det var enkelt pappa.
Jag: Jaså, varför då?
Stella: Jo det var enkelt pappa. För alla glassar är mina!

Det är ju klart att det är så. Att alla glassar i världen är Stellas. Att jag inte fattade det med en gång. Åter igen är jag krossad av en treårings logik.

Pucko mig liksom!

Ahhhh!

Tänk att få steka med de här tre stekarna!

Geten på bilden är en pojkget, det är alltså inte geten på bilden som skrivit brevet.

Stella: Pappa, ska den här geten ha en bebis?
Jag: Ja du, Stella, det verkar så. Hur visste du det?
Stella: Den har så stor mage.
Stella: Pappa, jag vill inte ha någon mer bebis hemma.
Jag: Nähä. Men vi ska inte ha någon mer bebis.
Stella: Jo!
Jag: Nej. Det kan jag faktiskt garantera dig att vi inte ska ha.
Stella: Jo. Du hittar ju på ju.
Jag: Nej. Vi ska inte ha någon bebis.
Stella: Men du har ju en bebis i din mage.
Jag: Ehhh…
Stella: Det MÅSTE du ha. Din mage är ju JÄTTESTOR.

Den enda trösten är att jag hörde samma dialog utspela sig hemma några timmar senare.

Men Rebecka tog det nog lite hårdare än vad jag gjorde.

You go girl!

Off pitch? Inte då!