Jag funderar på att skaka liv i den där bittra lilla jäveln som vi brukade kalla för Tyskungen.
Han har pockat på ett bra tag nu.
Levt jävel och tjajat att jag ska återuppliva honom.
Vad säger ni? Är det värt ett nytt försök?
(Och JA, detta inlägg handlar bara om att jag är en bekräftelsesökande jävla nolla!)
Idag lever det över 6.9 miljarder människor på jorden. Det innebär att nästan 6 procent av alla människor som någonsin fötts gnuggar gruset ur ögonen varje morgon. Sedan millennieskiftet har antalet människor ökat med nästan en halv miljard. Om fyrtio år beräknas vi vara fler än 9 miljarder. En hisnande siffra. Om man bortser från alla religiösa påståenden om mänsklighetens tillkomst så kan vi konstatera att den moderna människan existerat i omkring 70 000 år. Men det som är allra mest fascinerande är att trots att antalet människor formligen exploderat så har vi lyckats skapa kommunikationer och teknik som gjort vår närhet till varandra större än någonsin. Så till den milda grad att man idag menar att alla har en relation till varandra genom endast sex personer. Huruvida det varit så enda sedan mänsklighetens begynnelse vet vi inte, men det moderna begreppet kallas ”six degrees of separation”.
På 1960-talet genomförde man ett experiment i USA där man skickade ut 160 paket till slumpvis utvalda personer. I paketet låg det en lapp. På lappen stod det en mottagare i form av ett namn, med yrke och bostadsort. Alla som fick ett paket uppmanades att skicka det vidare till någon i deras bekantskapskrets som kunde få försändelsen att komma närmare den slutliga mottagaren. Mirakulöst nog så kom hela 24 paket fram till adressaten, och det visade sig att paketen i genomsnitt färdats via sex personer. Flera liknande undersökningar har gjorts efteråt. I en skickades det paket till alla världsdelar och resultatet var detsamma. Paketen strömmade in till mottagaren ända från Kenya, Japan och Frankrike. De hade färdats över kontinenter och länder. Enorma avstånd. Och den gemensamma nämnaren var att alla färdats framburna av människors ständiga vilja att använda sina nätverk. Att kommunicera. Att bygga broar och skapa band. Att vara en del av ett sammanhang.
Varje människa är en oöppnad dörr. En ingång till ett osynligt nätverk som är helt obegripligt stort och kopplar alla oss samman som en stor brodyr i mänsklighetens väv. Och bakom varje dörr döljer sig ett virrvarr av nya upplevelser. Idag är det måndag. Så varför inte börja veckan genom att glänta lite på någon av de där mänskliga dörrarna? För de finns runtomkring oss. Överallt. Och konstigt nog är de väldigt sällan låsta.
Jag registrerade mig på en nätdejtingsajt förra veckan. När jag vill ha ett gott skratt så häller jag upp ett glas vin och sätter mig framför datorn. Här har vi nämligen en samlad uppvisning i koncentrerad galenskap. Låt mig ge några exempel.
Underhållningen är som bäst när en särskrivande Smurftjej70, Sunshinegirl eller Mysman42 presenterar sig med hjälp av egenkomponerade dikter. Här finns det två kategorier. Julklappsrimmaren – som bjuder på nödrim som vi och magi – och den svårmodiga poeten som rapar ur sig massor av ord helt utan sammanhang. Akta er extra noga för personer som vill ”fånga dagen”. För tro mig, det vill de inte. Undvik personer som använder orden spontan och äventyrlig för att beskriva sig själva. Vad det i själva verket betyder är att de är pinsamt högljudda eller att de legat med allt med puls.
I ungefär varannan presentationstext förekommer ordet galen i någon form. Antingen är personen hel- halv- eller smågalen. Jag vet inte varför det skulle vara bra att vara galen i något sammanhang, och allra minst på en dejtingsajt? Jag börjar omedelbart fundera på är hur denna galenskap tar sig uttryck. Går de till jobbet utan byxor? Stoppar de fickorna fulla med nykokta makaroner? Skrattar de högljutt på begravningar? Eller fyller de sina lägenheter med vispgrädde från golv till tak? För det vore verkligen galet. Frågorna är många, svaren få.
Sen har vi de som bjuder på rena floskler. Att man registrerat sig på en dejtingsajt för att ”träffa nya bekantskaper” kan väl knappast förvåna någon. Inte heller att man har en ”positiv livsinställning”. Skulle man skriva ut motsatsen? Att uppge att man gillar musik är ungefär lika överraskande som att säga att man gillar att äta. Jag vet väldigt få som när ett brinnande hat mot musik.
En annan sak som slagit mig är hur förvånande ofta folk bär någon form av bisarr huvudbonad på sina profilbilder. Jag funderar spontant på i vilka sociala sammanhang det är OK att bära en cowboyhatt, en kungakrona eller en tomteluva?
Jag tänkte avsluta med några konkreta tips. Folk som ser bra ut enligt andra gör aldrig det. Folk som gillar katter gör precis det. Speciellt med majonnäs. Att någon är lite mullig innebär i själva verket att personen är smällfet. Folk med öppet sinne är desperata, och de som är emotionellt stabila går i själva verket på kraftig medicinering. De som uppger att de är roliga är alltid häpnadsväckande irriterande. Sammanfattningsvis har vi att göra med vilseledande marknadsföring på högsta nivå. Själv är jag helt ärlig. Vad jag kallar mig? 25centimeter@hotmail.com såklart. Vi ses därute!
(Publicerad i dagens Smålandsposten)
