Tyskungen

Jag filmade lite på Häringe Slott i helgen. Vi bodde i Jussi Björling-sviten.

Låt mig bara säga att det blev en smula enerverande med den skrikande demonen i bakgrunden efter ett tag.

Väldigt påfrestande, men väldigt roligt.

När vi kom hem mitt i natten efter en fantastisk middag i slottets salonger så tyckte jag att det var en utmärkt idé att skruva upp och sätta igång grammofonen. Klockan 02.00 på natten.

Det ryktas om att Jussi Björling en gång blev så packad på slottet att det tog honom två timmar att följa värdinnan uppför en trappa, och en timma för att ta sig ner igen. Och då ska ni veta att han trillade ner för trappan.

Jussi är död sedan 1960. Men som synes så hindrar det inte honom från att spöka än i dag.

Jag tror hans stämma hördes ända till Haninge och Nynäshamn.

Det kändes lite som att spatsera runt i en film från 1940-talet.

Så det gjorde jag. Jag gick så där ryckigt som man ibland ser på gamla spelfilmer från den tiden. Jag fann det hela enormt roande. Likaså min hustru.

Det tyckte däremot inte våra grannar som bankade i väggen.

Det fanns liksom ingen volymkontroll, så jag tror att vi väckte dem.

Vad är det för jävla skitstil? Att hålla på att banka i väggen som någ gammal pensionär? Inte fan bankade vi i väggen när vi hörde dem knulla högljutt några timmar tidigare under kvällen.

Kvinnans skrik tidigare under kvällen påminde mycket om Jussis ”skönsång” ska tilläggas.

Och deras rörelsemönster kan nog också beteckas som ”ryckigt”.

De tre minuter det pågick.