I helgens sköljvatten, på mer än 140 tecken
… och …
”Du duger inget till när du är dig själv”
… är två kommentarer jag mottagit på twitter i helgen. Postat i kulsprutehastighet av ”någon” som kallar sig DVIJDVS.
Hon fortsatte med ”min-blogg-är-större-än-din-därför-är-jag-bättre-än-du”-retoriken. Lite som den ”min pappa är polis”-ramsan man brukade köra på skolgården eller på dagis. De flesta av oss lämnade kvar den där, men i mitt och DVIJDVS twitterflöde är den synnerligen närvarande. Hon har även påstått att ”jag ljuger” och att jag HOTAT henne i en mailkonversation. Att jag är falsk som visar två olika ansikten. Ett på twitter och ett annat privat till henne. Inget kunde vara längre från sanningen. Därför publicerade jag hela konversationen i helgen och du kan läsa den här.
Jag vet inte jag, men jag tolkar det hon skrivit och sagt som något annat än ett ganska plumpt försök till att håna och såra mig.
”Din blogg är värdelös”. Jaha, säger vem, undrar jag?
”Du är elak och saknar självinsikt” är ytterligare två ”sanningar” som några personer kastat i ansiktet på mig.
När jag frågat om det är en fråga eller ett påstående så har jag fått svaret ”det är en fråga”. Jag vet inte hur jag ska svara på det riktigt. För i mina ögon är det inget annat än ett påstående.
”Du är bananas. Jag har slutat lyssna” menar Ulrika Good. Antagligen till följd av att jag överreagerade vid ett tidigare tillfälle när hon blandade ihop personen Klaus med ”The Critics” och ”The Critics” med Tyskungen. Fast hennes skarpaste kritik var mot mitt ”experimenterande”, och för att jag berättat det öppet och därmed gjort henne och andra besvikna. Jag gjorde alltså saker som precis varenda annan bloggare gör dagligen. Blogghorade alltså. Den avgörande skillnaden var att jag berättade hur jag burit mig åt.
Det intressanta är att samma Ulrika vid ett flertal tillfällen länkat till bloggen och kommenterat enormt positivt i anslutning till flera av de lite mer spetsiga inläggen jag skrivit. Man skulle kanske till och med kunna säga att hon uppmuntrat mina elakheter. Dessutom nominerade hon ”Tyskungen” till ”Stora Bloggpriset”. Det underliga är att hon påstår att hon inte begripit sig på mitt blogghorande. Ändå kallar hon mig just ”blogghora” i positiva ordalag i mitt mest publikfriande inlägg av alla (dvs. välgörenhetsauktionen av vinstdatorn i Blogg-SM).
”Han lottade bara ut den för att vinna sympatier för att vinna tävlingen” var en vanligt förekommande kommentar före och efter auktionen. Så var det naturligtvis inte. Men likväl.
Om de recensioner som hon numera kritiserar, och målar upp som satans verk, skrev Ulrika för inte alltför länge sedan såhär:
”Som du kanske vet så har Tyskungen (eller Klaus-Peter Beiersdorf som han egentligen heter) ägnat sig åt att recensera de största bloggarna på sistone. Det har han gjort på ett väldigt underhållande, skarpt och framgångsrikt sätt.”
En förbehållningslös hyllning.
Inlägget om ”The Critics” där hon ondgör sig över att jag är elak och inkonsekvent är för övrigt ett av de mest länkade på hennes blogg. Det får mig att undra om det fanns någon taktik bakom den postningen? Host.. blogghoreri.. host.. host..
Efter hennes postning satte frågefloden igång på Twitter. ”Vad ger dig rätten att bedöma andras bloggar?”. ”Är du elak”? ”Kommer du driva en mobbingblogg?” och ”Vad betyder elak för dig? Ge mig din definition av elak”.
Dom kunde likaväl frågat: Hur långt är ett snöre?
Goddag yxskaft liksom!
En av de mest kritiska var Niclas Strandh, även känd som Deepedition. Efter en hård utfrågning på twitter, full av retoriska skamgrepp och ett och annat hot blandat med härskarteknik skrev han en bloggpostning. När jag (efter fem timmars utfrågning) frågade om han fått svar på sina frågor så blev svaret ”Jag har fått fler svar än du själv anar”. De flesta skulle nog se det som ett hot. Men jag överreagerar säkert. Hans inlägg blev i alla fall det mest nyktra i hela debatten.
Hans fråga om det är min oneman-show eller en collaborateblogg är nu efter tre månader besvarad. Det har utvecklats till att bli en blogg som skulle klara sig precis lika bra utan mig. Jag skriver ju ytterst sällan där. Av 120 inlägg vi publicerat har jag stått för ett tiotal. Inget av dem speciellt otrevligt eller elakt. Och inget som skulle kunna uppfattas som mobbing. Nu har vi kört snart tre månader och jag tycker att det är ganska tydligt att det inte är det. Så jag kan inte riktigt ta debatten på allvar längre. Därför tänker jag helt ignorera den.
”The Critics” har inte alls blivit det jag tänkt mig. Och det är ju liksom också hela poängen. För det är inte mitt projekt. Det är en gruppblogg med tio skribenter. Jag läser inte ens igenom de andras recensioner, de publicerar dem själva. Därför kallar jag inte mig för chefredaktör längre heller. De andra tar ju mer ansvar för bloggen än vad jag gör. Det gör projektet mer till deras än mitt.
Det har i alla fall varit en jävla massa tyckande om vem jag är sedan jag stängde ner min gamla blogg ”Tyskungen”.
Ett annat påstående (som framförts som en fråga) är att jag inte kan ta kritik.
Det kan jag. Jag är kanske lite sämre än genomsnittet, men jag försöker. Som jag försöker. Men den måste framföras med värdighet och inte som en gigantisk flodvåg av avföring.
Problemet är bara att man slängt fram en massa påståenden på 140 tecken. Lite som att bråka via SMS. Och när jag säger något så spinner man det till förbannelse, med enda mål att misstänkliggöra mig. Jag har bitit mig i tungan varenda gång jag sett något som jag tycker är snett. Eller när det framförts påståenden om hur jag är och inte är. Jag har suttit på händerna istället för att skriva elakheter, även när elakheter vore på sin plats.
Jag har fått presenterat för mig hur jag är, vad jag står för och vilket elak och liten person jag är. Flera gånger än jag orkar räkna.
Jag har försökt försvara mig på Twitter. Med 140 tecken i stöten. Över 2.5 dygn har jag ägnat mig åt detta. Eoner av tid som jag egentligen inte har.
Jag har svarat på kritik från folk som inte känner mig det minsta. Som aldrig ens träffat mig.
Det har känts väldigt viktigt och angeläget för mig.
Varför? undrar jag.
Varför är det så viktigt för mig att försöka förklara att jag inte delar deras uppfattning eller att besvara deras påståenden? Eller försöka förklara när jag tycker de missuppfattat mig?
Varför gör jag det när jag istället kan ägna den tiden åt att umgås med mina barn eller göra min fru ett par snäpp lyckligare?
Varför lägger jag all denna tid på att försöka övertyga ett gäng människor som inte känner mig, som jag inte har någon relation till och som dessutom redan bildat sig en uppfattning om mig som jag omöjligt kan ändra på? Dom har ju redan bestämt sig. Eller ja, förutom vissa då som vänder kappan efter vinden och gör pudlar mer eller mindre hela tiden.
Varför tar jag mig den tiden?
Jag vet allvarligt talat inte. För på köpet bildar en massa andra människor sig en uppfattning om att jag är en bråkstake.
Denna postning handlar inte alls om att skylla ifrån mig. Inte heller att fiska sympatier.
Det handlar bara om att framföra min sida av saken. På mer än 140 tecken och i affekt.
Jag vill inte framstå som en bråkstake. Därför kommer jag nu sluta försvara mig. Både här och på twitter. Folk får tycka vad fan de vill.
Nu tänker jag säga precis vad jag tycker om saker och ting. Rätt eller fel.
Folk säger att det blivit mitt varumärke. Att tycka.
Jag skulle säga att mitt varumärke alltid varit att roa. Och ibland att beröra. Det är min gåva och det är det jag är bra på. På köpet kommer en del annat. Mest beror det nog på att jag har väldigt nära till mina känslor. Det har inget att göra med att jag blivit mobbad. Inte heller att mina föräldrar är döda. Eller så är det precis det som det bottnar i, för jag vet inte. Och ingen annan heller. Så sluta spekulera. Att använda det faktum att jag delat med mig av mina personliga trauman i livet för att analysera saker fram och tillbaks är bara ovärdigt och totalt meningslöst.
Trots det får jag nu känslan att även de finaste saker jag någonsin skrivit, som om mina föräldrar och min kusin också ska dras i smutsen. Det är så ovärdigt att jag nästan spyr på det. Mymlan skrev något mycket bra om vuxenmobbning här. Jag kan inte hålla med mer.
En av mina gamla belackare, Max ”Gubbsoda”, skriver i min kommentarsrad att det finns något mörkt och lite otäckt i mig. No shit Sherlock? Har inte alla det?
Skulle det göra mig till en mobbare?
Jag tycker kanske att ”folk” fokuserar på lite fel saker ibland.
Idag har den största nyheten i Svenska medier varit en felaktig bildpublicering och att man misstagit sig på person.
I Nordkorea sprängdes det en atombomb.
Go figure!
25 May 2009 at 20:51
25 May 2009 at 21:20Ulrika Good
link | my site
Men snälla Klaus, du glömde att dra parallellen att mina besvikna reaktioner till stor del BERODDE på att jag tidigare trott på dig och uttryck mig i positiva ordalag om ditt bloggande.
Ditt sätt att sätta fakta och uttalanden i en helt ny kontext är häpnadsväckande. Fan, vad jag ångrar att jag någonsin uttalat ett enda ord om dig, positivt som negativ. De dyker upp som gamla smutsiga plåsterlappar som kletat fast sig på ställen där man minst av allt vill se dem.
Ett bra råd till alla som vill undvika detta fenomen: Skriv inte ett ord om något som är relaterat till Klaus-Peter Beiersdorf. Det kommer jag att göra från och med nu.
25 May 2009 at 21:29Klaus
link | my site
Ulrika:
Jag hoppas att du inte skriver dina copytexter lika slarvigt som du läser.
För vänta här nu vad var din kritik? Läser du överhuvudtaget vad jag skriver?
”Fast hennes skarpaste kritik var mot mitt ”experimenterande”, och för att jag berättat det öppet och därmed gjort henne och andra besvikna. Jag gjorde alltså saker som precis varenda annan bloggare gör dagligen. Blogghorade alltså. Den avgörande skillnaden var att jag berättade hur jag burit mig åt.”
Men tack ändå! Då är vi överens om att ignorera varandra från och med nu? Det innebär även att jag slipper motta kritik från dig som egentligen är lika mycket riktad mot dig själv (?). Skönt i så fall. För det var liksom det som var intentionen med denna bloggpostning. Kappvändare är bland det värsta jag vet och du är arketypen för en.
Vad menar du när du säger att jag sätter saker i fel kontext? AHA, du menar att jag belyser det från min synvinkel? Som blev obekväm när den inte linjerade med din synvinkel? JASÅ DEN kontexten. Jaja. Nä, men ur DEN synvinkeln så har du naturligtvis rätt. Såklart! Va dum jag är. Pucko mig liksom.
Ang. plåstermetaforen så avlägsnar jag dig snabbt. Det blir minst smärtsamt så.
25 May 2009 at 21:31Börje Frylmark
link | my site
De kan säga vad de vill om dig, Klaus, men du saknar varken ryggrad eller stake.
Kör på med din stil och fortsätt vara den du är. Låt dig inte påverkas och må dåligt på grund av någon självutnämnd social-media-expert och andra som, hur de än sliter, inte ens är i närheten av ditt sätt att skriva, roa, oroa, underhålla och beröra.
25 May 2009 at 21:35Börje Frylmark
link | my site
”Ett bra råd till alla som vill undvika detta fenomen: Skriv inte ett ord om något som är relaterat till Klaus-Peter Beiersdorf. Det kommer jag att göra från och med nu.”
Hahahaha! Allvarligt… finns hon på riktigt eller är det bara en påhittad figur, typ Ipren-mannen??
”… från och med nu”, känns lite som när man var liten och ständigt torskade i Arga Leken och bet ihop och sa: Okej, men NUUU!”
Jag tror att hon fiskar bloggläsare ;D
25 May 2009 at 21:38M
link
Jag håller på dig!
25 May 2009 at 21:54sonja
link
Alltså för någon som gjort sig populär genom misogyna hånfullheter om tonårsbrudar är du aningen… snarstucken?
25 May 2009 at 23:14Gubbsoda
link | my site
Sonja, du berör den springande punkten.
”Ett annat påstående (som framförts som en fråga) är att jag inte kan ta kritik. Det kan jag. Jag är kanske lite sämre än genomsnittet, men jag försöker. Som jag försöker. Men den måste framföras med värdighet och inte som en gigantisk flodvåg av avföring.”
Det är ju just detta som är den stora paradoxen och problemet med Klaus. Klaus som gjort sig populär genom hånfullheter mot andra. Som gjort kritiserandet och skitkastandet (i gigantiska flodvågor av avföring) till en affärsidé.
Han har så enormt starka synpunkter på hur kritik mot honom själv får framföras och inte framföras att han kan gå över lik för att få det sista ordet i en debatt. Och inte sällan blir det, som nu, en tragisk jävla cirkus. Och i mitten står Klaus, domptören, Cirkusprinsessan och clownen i samma person och vet inte riktigt vilket ben han skall stå på, men han försöker febrilt att stå på alla tre.
Och för varje gång någon säger ”Klaus, du är inkonsekvent”, ”klaus, du har väldigt svårt att ta kritik för att vara en som kritiserar”, eller ”Klaus, det du säger nu är inte ok, du bör be om ursäkt”, så kommer det ett ”Du är en skit”, ”du är infertil… nej förlåt, infantil”, eller ”jag har drivit två av sveriges största bloggar, vad har du gjort?”, ifrån Klaus.
Är det befogat? Jag vet faktiskt inte, men min magkänsla säger nej som bara den.
/Den gamla belackaren Gubbsoda
25 May 2009 at 23:48Klaus
link | my site
Gubbsoda: Skönt att se ett vettigt resonemang från dig. Det välkomnas.
Jag skulle inte vilja påstå att jag gjort mig populär genom hånfullheter och elakheter. Tvärtom skulle jag säga att det gjort mig impopulär. Och det enda det pratas om nu för tillfället. Det verkar ju liksom det enda du och vissa andra har att klänga er fast vid. Du har ju dessutom varit den första att kritisera mig även INNAN jag var ”dum och elak mot småtjejer”. Är det rentav så att det ligger i din natur att vara en jävla gnällspik?
Är det verkligen det enda ni har? Det känns lite så.
Nä Max. Det som gjort mig populär är när jag visat andra sidor av mig själv. Vilka kan du nog räkna ut själv. För du är ju inte dum.
Roligt att du tar upp det där med att vara inkonsekvent. Du menar alltså att tex. Ulrikas kappvändande är konsekvent? Herregud man! Kamma dig!
Det DVIJDVS sa var så klart helt i sin ordning också? Är du sinnessjuk på riktigt Max? Mina kommentarer var raka svar på hennes påhopp. Men de läste du inte. Eller hur? Du måste vara världens sämsta ”medlare” som bara lyssnar på ena parten i en argumentation. Med den typern a resonemang är jag glad att du inte har större makt att påverka folks liv, för då skulle det nog gå åt skogen fullständigt.
Svaret på din cirkusmetafor: Vore jag tvungen så skulle jag välja att vara clownen. Men problemet är att manegen är så satans smällfull av dem att jag inte får plats. Och det är inte vilka clowner som helst, utan sådana där otäcka, som i Stephen Kings ”DET”.
Jag motsätter mig din beskrivning av att jag skulle gjort till en affärsidé att snacka skit. När gjorde jag det senast? På den här bloggen? På The Critics? Det är tossigt toksnack som du kan hålla för dig själv.
Ska jag verkligen ta till mig av kritik så ska det vara från någon jag respekterar.
Ulrika är inkonsekvent. Och säger att jag är detsamma.
Niclas är elak och sätter sig till doms över mig. Och säger att jag gör detsamma.
DVIJDVS är ett självgott svin som gör allt hon kan för att reta upp mig och vara elak. Och kritiserar mig för detsamma.
Du säger att jag är dum och inte kan ta kritik. Och det enda du gjort i VARENDA kommentar du skrivit går ut på att kritisera mig. Ända sen Beiersdorfbloggen.
Jag är säkert allt detta. Jag säger inte emot. Men det är dom också. Därför smakar det illa när de dömer mig.
Projicering kallas det visst för. Man ser sina egna problem genom någon annan.
Jag vet inte varför jag ens tar mig tiden att ORKA tjafsa med er. Det är fanimej helt obegripligt.
Från och med nu ska jag ignorera varenda tyckare. Fast det kanske var det som var din poäng? Att jag hugger för snabbt? Ett annat problem som du och jag delar är att vi kan göra en hel del för att få uppmärksamhet. Jag håller ögonen på dig och ser även din twitterfeed. Och kom inte och säg att jag har fel. Gillar du att hälla bensin på elden om det ger dig lite uppmärksamhet?
Du har däremot rätt i en sak. Att jag alltid ska ha sista ordet. Det är en av mina största svagheter. Och ett stort problem för mig.
/Klaus
26 May 2009 at 0:04Lola
link
Det händer mig ibland att jag stöter på någon (främst i jobbet eller på nätet) som ger sig på min person med diverse påhopp. Vi kanske har ”känt” varandra en kvart eller så och har ingen relation till varandra. När det händer brukar jag tänka en massa fula tankar, men bita ihop och säga att jag inte håller med. That’s it.
Sen får den människan gapa bäst den vill och se töntig ut eftersom den i princip pratar med en vägg.
När jag går därifrån minns jag den personen först med ilska, sen som en tragisk liten varelse och sen brukar jag börja tycka rysligt synd om den. Vad är det som gör att vissa har ett sånt behov av bråk? Vad får man nånsin ut av att tjafsa med varandra? Jag har aldrig, aldrig fått ut något alls av bråk. Det landar på + – 0, ibland att man tar permanent avstånd från varandra.
Jag snackar inte om ytan nu: att hon sa det och han gjorde det…, utan på djupet, allvarligt. Något måste ju göra väldigt ont inuti och tas om hand så fort som möjligt.
När det är lugnt inombords så bryr man sig ärligt talat inte alls om andras åsikter.
26 May 2009 at 0:15Klaus
link | my site
Lola: Tänkvärt. Jag tror jag ska försöka agera som du säger. Tack!
Det du säger var, vad jag brukar kalla, för KONSTRUKTIV kritik. Det borde fler testa på någon gång.
/Klaus
26 May 2009 at 1:22Gubbsoda
link | my site
Nu lyckades du kalla mig för ”jävla gnällspik”, fråga om jag är ”sinnessjuk på riktigt”, tala om att jag är ”världens sämsta medlare”, att jag pratar ”tossigt toksnack” och att jag borde ”kamma mig”.
Kan inte du bara tala om var i mitt förra inlägg som du hittar likvärdiga kommentarer om dig. För jag ser det inte.
Skillnaden är att jag beskriver bara vad du faktiskt gör (vilket jag för övrigt har gjort ända sedan beiersdorfbloggen, och det jag reagerade på då är samma sak som jag reagerar på nu, du beter dig illa mot folk, då mest i kommentarerna) medan du hela tiden måste säga dumma saker om folk för att få ”samma effekt”.
Och ärligt talat Klaus, du säger ju emot dig själv. Du har ju berättat om detta med elakheterna i din lilla bloggkurs, hur det ”tyvärr” var så att hånfullheter och elakheter var det som drog mest folk. Har du glömt det? Att det var det som gjorde det för dig. Och att du gav dig hän i detta som Tyskungen, men att du kände dig lite äcklad av det i efterhand. Remember? Ditt ”experiment”?
Jag säger att du är dum mot andra, inte att du är dum Klaus. Det är en markant skillnad. Och att du inte kan ta kritik är något jag har sett genom att följa dig i flera år och läsa dina utbrott mot folk som råkar ha en åsikt om dig. Och när du har gjort bra grejer Klaus, har jag talat om det för dig, och gett dig beröm.
I min twitterfeed har jag inte klagat på dig. Allt jag har gjort är att, ÅTER IGEN, beskriva eller länka till det DU gjort och sagt. Inget annat Klaus. Inget annat. Saker som du själv lagt upp på din blogg, och saker som du själv har länkat till.
Och ytterligare en sak Klaus, du tror att alla gör allting de gör, BARA för att få uppmärksamhet och fler läsare. Taktik liksom. Du anklagade Ulrika Good för det i ditt inlägg, och du anklagar mig för det. Men, bara för att det är så DU fungerar, så är det inte säkert att alla andra fungerar och tänker så. Jag vet att detta är ditt jobb Klaus, PR, och att du ägnar mycket tid åt funderingar som dessa, men jag gör det inte. Vad Ulrika Good eller Deeped gör kan jag inte svara för, jag känner ingen av dem.
Sedan måste jag bara fråga en sista sak Klaus, Lolas kommentar här ovan, som du kallar ”KONSTRUKTIV kritik”. Var är kritiken i den kommentaren?
För om du nu ser kritik där, så kanske jag kan förstå varför du tar så illa vid dig av den kritik som jag och andra kommer med. Den måste ju verka så enormt mycket värre, vassare och hårdare än Lolas.
26 May 2009 at 10:05Klaus
link | my site
Nej Max.
Det har du inte. Jag har kollat samtliga kommentarer från dig på Tyskungen & Beiersdorfbloggen. Och de är antingen A) neutrala med en liten ton av kritik eller B) Öppet kritiska. Du har helt enkelt varit lite av en gnällspik. I alla fall från där jag står. Det finns säkert dom som tyckt att det varit roligt, men jag har mest tyckt att det varit tröttsamt.
Kritik är OK. Till och med bra för det mesta. Men det får inte BARA bli oavbruten kritik. Då blir det något annat. Nämligen gnäll.
Så är det tyvärr. Jag påstår inte bara saker rakt ut i luften, utan jag kollar sånt innan.
Därför börjar jag tröttna på dig, och därför börjar jag även använda mig av lite mer trubbigt språkbruk.
För att ta ett par citat från dig:
”Jag har också problem med din blogg. Då främst med den sepedåliga kvaliteten”.
”Ah, det där ordet ”finess” igen. Men, du har nog rätt där, finess är något jag inte omger mig med alltså. Inte så att jag medvetet är ”ofinessig”, men … tja, du förstår. Mörda mig varsamt Klaus.”
”Jag tycker det här inlägget är lite stöld, jag vill ha mina femton minuter tillbaka!”
Du har även uttryckt konstiga åsikter om det område jag bor i, en vän till mig (GI-Ola), och flertalet gånger gett mig komplimanger när jag varit elak (som min bildplacering av Björn Ranelid när jag skrev om gammalt skinn). Det gör även dig inkonsekvent i din kritik.
Det är tyvärr så att bråk drar folk, det ser jag i min besöksstatisktik nu, om inte annat. Så är det, och det är tråkigt.
Din länkkåthet lyser också igenom du du själv länkat till din blogg i var och varannan kommentar du skrivit på min blogg. Fast även där är väl min analys fel?
Vad gäller Ulrikas utfall så är jag helt BOMBIS på att det handlade om att få trafik och uppmärksamhet. Jag kan ha fel, men jag har väl ändå rätt till en åsikt?
Det enda du gör är att peka ut mig som någon som ständigt och jämt vill vara ett ”offer”. Detta är inte första gången, och säkert inte heller den sista. ”Det är så synd om Klaus” liksom. Det är inte det minsta synd om mig. Men jag kryper inte ihop i fosterställning och låter folk sparka på mig.
Lola uppmanar mig att inte hoppa på varje gång någon kritiserar. Att försökta hitta ett lugn inuti. Det är konstruktivt.
Det är skillnad. Nu släpper vi det här medan vi har hälsan. OK?
/Klaus
26 May 2009 at 10:20Klaus
link | my site
Jo förresten Max. De reaktioner jag fått (förutom från Ulrika som skrev direkt här) är ett ”ZZZZZzzzz” från DVIJDVS och ett ”jag gäspade lite” och ”vissa personer påminner mig mycket om fjant i trolltyg i tomteskogen” (jag TROR att det sista var riktat mot mig). Därför kommer jag själv bemöta framtida kritik på samma sätt.
Nog om detta nu. Över till något roligare. Skriv gärna en sista reflektion, för en gångs skull känns det inte så viktigt att få sista ordet.
/Klaus
26 May 2009 at 13:35Max
link | my site
Du har så rätt Klaus, jag gav dig inte så ofta beröm, men när jag gjorde det var det uppriktigt. Och det är det fortfarande. Du är nämligen inte alls dum, precis som jag säger, bara lite obefogat dum mot andra ibland. Och det är min enda kritik. Ingenting annat.
Området där du bor, där har jag ju också bott i flera år, det har du väl inte glömt. Och du har själv varit roligt kritisk mot den miljön och dess invånare vid flera tillfällen vad jag minns. GI-Ola har jag träffat på annat håll senare och gjort upp med, så han och jag är tighta nu.
Och du VAR jävligt rolig i den där lilla grejen om Björn Ranelid. Fullständigt lysande. Som du förövrigt var i hela stalker-prylen också. Där snackar vi en av bloggvärldens milstolpar alltså.
Har du blivit inbjuden till berghs-livesändning nu till helgen förresten? Jag fick en inbjudan (i egenskap av nån sorts intressant media/twitter-personlighet) häromdagen och funderar på att gå.
26 May 2009 at 14:21Klaus
link | my site
Max: Jag har inte blivit inbjuden till Berghs nej.
/Klaus