Tyskungen

Jag har spenderat tio dagar i Las Vegas för att jobba och ta lite semester. Jag är verkligen ingen spelare. Trots det gick jag ner på casinot och spelade lite poker. Jag hade satt en 50-dollarsgräns som jag nådde på fem minuter. Vid bordet satt det en permobilburen och jättetjock men underhållande herre från Texas. Av ren nyfikenhet så beslutade jag mig för att sitta kvar. Trots brinnande lågkonjunktur så satsade han tokiga summor. Han förlorade varje hand och skrek och orerade. Han vevade upprört med armarna varje gång dealern snuvade honom på hans spelmarkers.

”You motherfucker, you!” och ”Jesus Christ, why don’t you just light my wallet on fire!” var några av de saker han slängde ur sig i sin besvikelse. Efter ett halvdussin svordomsramsor så vände sig dealern mot honom och bad honom dämpa sig en smula, med hänvisning till att det satt en kvinna vid bordet. När den cowboyhattklädda och överförfriskade herren skrek ”You fucking pinhead!” var dealern ytterst nära att få honom borteskorterad. Han hänvisade åter igen till att det satt en kvinna vid bordet, och att bondlurken borde skippa svordomarna för att inte genera henne. Ju fullare Texasbon blev av gratisdrinkarna, ju hårdare blev orden. När han till slut spelat bort allt utom en hög med pokermarker av maxvalör tryckte han in varenda en och skrev ”All in, motherfucker!”.

Dealern hade svårt att dölja sitt ogillande, och han sa att om det kom en enda svordom till så skulle kåbåjsaren åka ut med huvudet före. Han sa det respektfullt nickande mot kvinnan. När han floppade upp sista kortet var det uppenbart att cowboyhatten tagit hem hela potten bestående av tiotusentals dollar. Efter att han samlat ihop den enorma högen med pokerchips så frågade han dealern om det var OK att ge dricks. Dealern nickade och mannen kastade till honom markers motsvarande en dricks på cirka tretusen kronor. Sen frågade han om det var OK att han satt kvar och spelade en stund till. Trots svordomarna. Varpå dealern vände sig om mot kvinnan som satt vid bordet och sa: ”I’m terribly sorry ma’m. But I will kindly have to ask you to leave the table”.

Publicerad i Smålandsposten 18/1 2010